Nyårskrönikan
Hallå!
2014 är slut och 2015 har precis börjat. Året som gått har varit både roligt och ledsamt. I början av året var jag min syster och C i Göteborg och kollade på Backstreet Boys på Scandinavium. En konsert som fick oss att känna oss som tolv igen. Vi stod där (läs: satt) och skrek och sjöng med i varje refräng med resten av alla tjejer som likt oss var där på ett nostalgibesök. Vi hade först tänkt gå ut på krogen efteråt men när konserten väl var över var vi alla tre redan ganska trötta så vi gick tillbaka till Gothia Towers till vårt hotellrum och drömde om Nick Carter istället. Dagen därpå var det shopping som gällde!
I mars fick jag och två tjejer på jobbet, som jag knappt kände då, ett infall att vi ville åka till Rom. Så då gjorde vi det. Dagarna innan vi åkte hade jag lite smått panik eftersom jag insåg att ”jag känner ju inte de här människorna”. Vi hade jobbat några pass ihop men hade väl inte direkt umgåtts något utanför jobbet. Men det visade sig att de var två helt underbara personer. De känns mer som riktiga systrar än som två ”systrar” på jobbet. Vem hade trott att jag skulle träffa min tvillingsyster och lillasyster i Rom? Resan blev helt fantastisk!
I juni tog min minsta lillebror studenten. Jag tror det var i den stunden jag började förstå hur stora vi alla har börjat bli; när minstingen går ur gymnasiet. Kände mig så stolt över honom. Egentligen kände jag mig väldigt stolt över oss alla syskon; vi har tagit studenten allihop, jobbar med något vi tycker om och vi står varandra rätt nära hela familjen. Mamma och pappa har gjort ett rätt bra jobb måste jag ändå få säga.
Sommaren var solig och fin. Semestern blev inte heller som jag hade tänkt mig men den blev rätt bra ändå. Jag och min syster skulle ha åkt på roadtrip uppåt i landet men E skadade sitt knä och då de flesta av våra aktiviteter tyckes innehålla promenader och campingliv bestämde vi oss för att skjuta på resan och åka på spa istället. Det var en härlig helg. Dessvärre fick jag huvudvärk första dagen efter att jag suttit i en pool med massagestrålar som troligtvis stålade rakt på en av spänningarna i nacken och utlöste det hela. Det ledde hur som helst till att jag hade huvudvärk i tre veckor. Den släppte först när jag började gå på massage en gång i veckan. Eller jag kanske ska kalla det för självvald tortyr istället, för det var så det kändes. Jag skulle kunna föreställa mig att det känns ungefär likadant att få knivar i ryggen.
I augusti fyllde jag 25. En dag jag fruktat då jag tycker att livet har gått för fort och ju äldre jag blir desto fortare tycks dagarna gå. Jag har kommit en bra bit med vad jag vill ha ut med livet – har till exempel en bra utbildning, ett jobb jag tycker om, en lägenhet, bra vänner – men jag saknar fortfarande någon att dela mitt liv med. Och jag har fortfarande inga barn. Något jag hade trott jag skulle ha redan vid 22–23-års ålder. Men när dagen väl kom var det inte så farligt som jag hade trott; jag menar det är fotfarande jobbigt att jag är 25 år och singel men själva dagen var bara en dag som alla andra.
I november dog min morfar. Det var en jobbig tid för oss alla, speciellt mamma såklart. Även om jag möter död och sjukdom varje dag i mitt jobb så blir det helt annorlunda när det är någon anhörig till mig själv. Kan väl säga att jag fått nya perspektiv på saker och ting. När någon dör på jobbet så är det klart att det är jobbigt och ledsamt också, en del patienter har man träffat under många år och byggt upp en relation till, men det blir aldrig samma som när någon i ens egen släkt dör. Det är man inte lika förberedd på.
December gick alldeles för fort. Jobb i kombination med en förkylning som aldrig tycktes gå över gjorde att jag inte alls var klar med allt jag skulle när julafton väl kom. Som tur är bli det ju jul ändå!
Så för att summera året som gått får jag nog ändå säga att det har varit ett bra år. Jag har umgåtts mycket med nära och kära och under våren vågade jag mig till och med ur min egen trygghetszon och gå på dater med killar jag träffat på en nätdatingsite. Det har varit ett tufft år på jobbet men chefen och kollegorna väger upp det hela då vi har så himla roligt tillsammans. Vi tar oss igenom de tuffa tiderna med tårar i ögonen och ett leende på läpparna.
Med detta sagt önskar jag er ett Gott nytt år och hopps att nästa år blir lika bra eller snäppet bättre än förra!
Kram loui <3
Tisdag
Hallo!
Årets näst sista dag är här! Planen för dagen var att gå upp klockan åtta, äta en rejäl frukost, promenera ner till stan för att lite shopping och lunch med A och I för att sedan gå hem och sova en sväng innan jobbet. Men livet blir inte alltid som man har tänkt sig så istället blev det så här:
Vaknade klockan tio med ont i huvudet på grund av igentäppta bihålor, näsan full med snor, ont i halsen och hosta. Var så trött och seg att jag inte lyckades ta mig ur sängen förren halv elva. Gick upp och fick en chock när jag kom in i badrummet och såg mig själv i spegeln. Insåg att jag skulle behöva en bra stund där inne om jag inte ville skrämma ihjäl folk på stan då jag såg ut som en zombie. Så på med lite smink, slängde i mig lite frukost, suckade när jag kollade in i garderoben och det gick upp för mig att det inte finns ett plagg där i som jag skulle vilja ha på mig och funderade en kort stund på om det skulle vara okej att ha på sig pyjamas när man går på stan. Inser att jag faktiskt överväger det seriöst, skrattar tyst år min egen dumhet och tar på mig ett par jeans och en svart T-shirt. Ringer I och säger att jag kommer bli sen eftersom jag missat bussen. A ringer lägligt nog och frågar om jag vill ha skjuts ner till stan då hon är i närheten och känner mig ganska väl vid det här laget och vet att jag är en tidsoptismist. Väl nere i stan träffar vi I och börjar med att ta en fika då i alla fall jag var i stort behov av en koffeinkick. Sen börjar vår shoppingrunda och jag känner hur min energimätare börjar sjunka i rasande fart. Tillslut går jag och stirrar in i väggarna. Orkar inte ens anstränga mig för att se pigg ut, till och med ett leende känns för energikrävande. I och A skickar hem mig och uppmanar mig att vara hemma från jobbet. Jag inser att de är två väldigt visa kvinnor när de påpekar att om jag inte ens orkar shoppa hur ska jag då kunna tänka klart och ansvara för åtta patienter? Så jag sätter mig på bussen hem och ringer och sjukskriver mig. Så blir en dag i soffan. Nyårsafton får firas iförd ett urtvättat gammalt nattlinne istället för min sjuksköterskedress och min nyårscoctail blir väl en mix av värktabletter och hostmedicin istället för cider.
Men det kunde varit värre. Min mamma ringde i alla fall och frågade om jag ville att pappa skulle komma och hämta mig så att jag kan få bli ompysslad och slippa laga mat och så vidare och jag måste säga att det låter väldigt lockande. Har verkligen världens bästa familj. Hur mycket man än själv går igenom så finns vi alltid där för varandra. <3
Ha en bra dag!
kram loui
Söndag
Hallo!
Ja.. så var man här igen.. För ett år sedan skrev jag att jag skulle göra ett sista försök att börja skriva mer regelbundet här men som ni ser är det något jag inte lyckades med. Jag skulle kunna skriva att detta är det absolut sista försöket men jag vet att det troligtvis inte är sant. Om jag känner mig själv rätt så kommer jag skriva ett par inlägg nu när det är nytt år på gång (det är ju trots allt då man oftast tänker att det är en bra tidpunkt för att ta tag i saker och ting igen) och sedan kommer jag tröttna och inte skriva på några månader igen för att sedan ta upp det igen i november eller december igen nästa år. Men hur det än kommer bli så sitter jag här nu i soffan i min lägenhet, lyssnar på U2:s nya platta och skriver på min blogg.. Måste bara passa på att säga att U2:s nya skiva är kanonbra! Satte den på repeat och tror jag har lyssnat igeonom den fem eller sex gånger nu!
Mycket har hänt under året som gått men tänkte att jag berättar mer om det i nyårskrönikan ;) Tänkte nu istället försöka kurera mig så att jag blir av med min förkylning, och är by the way väldigt glad att jag inte är man då jag hört talas om hur illa det kan vara med de manliga förkylingarna, så jag är redo att jobba mina sista två nätter för denna fem-veckors-period. Sen är det dags att ta sig ur nattbubblan och möta dagen igen! Trivs ganska bra med att jobba natt, det är ett bra pass om man bortser från att det är på natten, men det är alltid kul att jobba dag så jag får träffa lite mer folk! Saknar mina härliga arbetskamrater, träffar dem inte på samma sätt när jag jobbar natt. När vi jobbar på natten är vi bara två sjuksköterskor och de andra träffar man bara i skarvarna när man rapporterar över. Har verkligen tur som har fått både bra arbetskamrater och bra chef. Trivs verkligen bra på mitt jobb.
Nej nu är det sluttjötat för idag! Ha det fint!
kram Loui
Nyår
Gott Nytt år!
Jag har funderat mycket på det här med nyår. All den hetsen med att skapa löften vi kommer glömma av att vi har gett om några månader. I början av året får jag liksom de flesta andra en känsla av att "jo men detta året kommer bli så bra. Jag känner det på mig." "Förra året var kass, men nu iår så kommer det att bli så mycket bättre." Men sa vi inte samma sak i början på året som inte blev som det skulle. Hur ofta börjar vi ett nytt år med att tänka "det här året kommer nog bli ett skitår"? Inte för att jag tycker att vi borde börja året så. Och jag tänker likadant varje år jag också. Men jag blir väldigt förundrad över att samma känsla infinner sig varje år. Som om allt skulle bli så mycket bättre över natten bara för att man börjar dagen med att skjuta en väldans mycket raketer och dricka champagne. Jag älskar nyårsafton, tycker det är en trevlig högtid, men tycker samtidigt att det är lite komiskt. Visst blir det ett nytt år men egentligen så är det bara en ny dag som kommer. Borde vi inte varje dag försöka uppnå något bättre än föregående dag istället för att göra löften för ett år som vi troligtvis ändå inte kommer hålla. Kunde man inte varje kväll göra ett löfte om morgondagen, ta små steg istället? Istället för att när december kommer skjuta på allt till nästa år. Till exempel ett löfte från mina nyårslöften, som egentligen funnits med i flera år, är att stärka min självkänsla och självförtroende. Men istället för att tänka att det ska jag göra nästa år, så kan jag börja med det redan idag.
Så iår handlade mina nyårslöften istället om att jag ska ta vara på varje dag och göra varje dag värdefullt istället för att pausa livet i väntan på något. Fånga dagen. Ett annat var att jag ska vårda de relationer jag har istället för att lägga ner min tid på de som inte bryr sig. Natuligtvis finns de gamla vanliga löftena om att komma iform och leva mer hälsosamt och så vidare, men de fick stå längre ner på listan iår.
Med detta sagt hoppas jag att ni får en fantastisk dag! :)
/loui
Utkast: Jan. 06, 2014
Lev idag
Den senaste veckan har jag blivit påmind om hur fruktansvärt skört livet är. Jag har ju alltid varit medveten om att det är så, men det är nog främst sen jag började jobba som sjuksköterska som min syn på livet förändrades. Ju mer jag jobbar desto mer inser jag hur viktigt det är att ta vara på varje stund. Att leva i nuet. "Yesterday is history, tomorrow a mystery, today is a gift; that's why it's called the present". Jag tror man måste börja tänka mer på det. Det som har hänt har hänt och det finns egentligen ingen mening med att dröja sig kvar i det förgångna. Den tid man tar åt att hänga upp sig på saker som har hänt tar man från tiden som skulle kunna spenderas på nuet. Samma sak är det med framtiden. Du kan planera för något i din framtid, men du har ingen aning om hur det kommer bli. Jag har alltid varit lite av en drömmare, en romantiker, men allt eftersom tiden går och ju mer jag jobbar och möter människor vars framtid inte alls blir som de planerat, inser jag att jag måste sluta drömma och börja leva.
Med detta menar jag inte att du aldrig ska se tillbaka eller att du aldrig ska drömma. Jag tror det är jätteviktigt att tänka tillbaka på sånt som har hänt; både roliga och tråkiga saker, och det är jätteviktigt att drömma och se fram emot saker - så länge det inte hindrar dig från att leva i nuet också. Forsätt dröm, men se till att leva ut din dröm också. Var inte så fast i dina framtidsplaner att du missar allt runtomkring för att du bara ser vad som ska komma. Nu är framtiden och du vet aldrig hur mycket tid du har kvar. "Today is a gift; that's why it's called the present".
Ha en bra kväll!
/Loui
Sista försök
Okej nu var det över ett år sedan sist, men jag tänker ge den här bloggen ett sista försök.
Tiden flyger förbi så himla fort. Nu är det snart jul igen trots att det känns som att vi nyss firade midsommar. Det senaste året har jag försökt fokusera mer på vad som händer här och nu än vad som ska hända. Visst är det viktigt att ha något roligt att se fram emot, men när det väl kommer går det över så fort och det är så mycket tid som går förlorad av att bara gå och vänta på något som ska komma. Kanske det är är resan mot målet som är det egentliga målet och målet kanske egentligen bara är en höjdpunkt på resans gång?
Carpe diem har blivit mitt nya motto. Jag som tidigare har varit lite av ett kontrollfreak som har velat ha allt planerat in i minsta detalj har börjat släppa lite på tyglarna och har börjat bli mer spontan. Jag tycker fortfarande att det är lite jobbigt att inte ha full kontroll över precis allting men jag har mycket roligare på spontana aktiviteter än de som är planerade sedan flera veckor tillbaka. Och kontrollfreaket i mig får jag ju ändå släppa lös på jobbet där jag måste ha kontroll över precis allting. Tror det kan vara nyttigt att vara lite mer spontan när man är så kontrollerande på jobbet. Det får inte ta över ens liv. Så nu har jag till exempel börjat göra spontanbesök hos min BFF, fått för mig att jag vill gå på bio och går dit samma dag utan att ens veta vilka filmer som går och jag går ner på stan utan att ha skrivit in det i min kalender en vecka i förväg. Det känns befriande! :P
Jag och ett tjejgäng har också börjat träffas mitt i veckan och hitta på roliga saker, för vem säger att man bara kan träffas på helgen? Så vi är nu stammisar på ett Pubquiz och våra talanger på biljardbordet börjar utecklas. Det är ju sånt här jag vill minnas och berätta för mina framtida barn och barnbarn - inte hur jag satt hemma i TV-soffan varje kväll i väntan på bättre tider. Bättre tider kommer inte automatiskt - du måste skapa dem själv.
Ha en bra kväll!
kram loui
Hösten <3
Nu tänkte jag berätta för er varför jag tycker att hösten är den bästa årstiden. För det första kan vi ju börja med att det börjar bli kallare ute vilket betyder att jag kan börja ta på mig tjocka mysiga tröjor, stickade halsdukar, vantar och det bästa; en go mössa! När det blir kallare blir också luften goare att andas in, den känns renare och smakar bättre, om ni förstår vad jag menar. Sen luktar ju hösten så mysigt. Nästa sak är höstvindarna. Finns det något bättre än när vinden fångar ditt hår? Jag känner mig så.. jag vet inte.. levande kanske, när vinden får mitt hår att fladdra.
Den som påstår att hösten är en grå årstid: Var god se ut genom fönstret! Hösten är nog den årstid med mest färger! Visst att himlen är grå ibland men det är den ju alla andra årstider också! Se alla vackra färger på löven! Jag kan inte annat än att bli glad när jag ser dessa färglada löv. Och löven sen! Även fast jag inte är ett litet barn längre så kan jag inte annat än att älska att gå och sparka i löven som fallit till marken.
Som stor avslutning så mynnar hösten ut i den bästa högtiden: Julen! Jag börjar redan få lite julfeber :)
Så till alla er som inte tycker om hösten; ta med dig alla dina sinnen ut i skogen och insup allt! Lukta på hösten, smaka på den, öppna ögonen för att se allt vackert omkring dig och uppskatta att du kan se det. Känn vinden i håret och regnet smeka din kind. Var ute och bli lite kall och blöt för att sedan komma in ta en varm dusch, krypa ihop i soffan och dricka en varm kopp te.
Ha en fortsatt underbar höst!
kram loui <3
Min fantastiska kör!
Idag hade jag och min kör gospelmässa. Jag måste bara säga att jag är så stolt och glad över att få vara en del av den kören. Den är full med så många underbara människor. Vi är alla i olika åldrar, vi arbetar med olika saker och många av oss har inte så mycket gemensamt; förutom sången! Tillsammans har vi roligt och skapar fantastisk musik. Jag har varit med i den kören i ungefär åtta år (om jag räknat rätt) och det har hänt så mycket på den tiden. Kören har utvecklats så mycket. Individer har växt och när varje individ i kören växer och utvecklas så utvecklas hela kören. Vi har en helt annan klang nu än vi hade för åtta år sedan. Vi har börjat lära känna varandra och de där främlingarna vi en gång sjöng med har blivit till vänner som man nu blir väldigt glad när man träffar. Vi har börjat sjunga ihop oss och har fått en riktigt skön klang. Och vi har fått så många solister som bara blir bättre från varje gång man hör dem. Jag tror att nästan halva kören sjunger solo nu. När jag började var det bara ett fåtal. Det är så roligt! Själv har jag sjungt solo några gånger nu, men det var först idag som jag njöt och hade roligt av att stå där och sjunga solo. Inte så att jag inte velat förut, men det har varit så läskigt och jag har varit så nervös att jag inte har njutit av det fören det är över. Men idag såg jag fram emot att få sjunga och jag ville inte att sången skulle ta slut för det var så kul! Jag kände mig inte alls lika nervös som jag brukar göra, bara lite lagom. Våran körledare hon är helt fantastisk. Hon utmanar oss och hjälper oss att växa. Hon vill att det ska bli så bra som möjligt och hon tror på oss. Jag tycker att kören känns som en stor familj. Jag känner mig trygg och har roligt där. Kören ger mig positiv energi och är som friskvård för min själ. Tack re:Joy för att jag får vara en del av denna fantastiska kör! Ni är guld!
ha en bra kväll! kram loui <3
Tillbaka igen
Många månader har gått sedan jag skrev sist. Jag hade nästan glömt av att jag ens hade en blogg. Jag har flyttat och blivit statsbo och har bott utan internet i ungefär 4 månader. I början måste jag säga att det kändes väldigt jobbigt då jag hade kommit att bli beroende av både mail och facebook. Men allt eftersom tiden gick utan internet kändes det bättre och bättre. Tillslut kändes det nästan skönt att vara utan det där beroendet av att alltid veta vad som hände med allt och alla. Att ständigt vara tillgänglig. Ska dock inte ljuga och säga att jag inte tycker det är skönt att äntligen ha internet igen, för det tycker jag verkligen. Men jag hoppas att jag nu kommer gå in när jag själv känner att jag vill och inte för att jag känner att jag måste gå ut för att jag måste veta om något har hänt.
Ha de fint så länge, så kanske jag skriver snart igen ;)
kram loui :)
The rest is still unwritten...
Idag hade jag och min kör gospellmässa. Det var ganska kul men det blev en lång dag. Jag sjöng solo på Unwritten (av Natasha Bedingfield) och den låten har fått mig att tänka till lite kring mitt liv. Den handlar om att ta vara på dagen, att stanna upp och se och känna vad som händer runt omkring en. Jag tror ochkså att den handlar om att våga bryta sina vanor och mönster och att våga anta nya utmaningar. Att göra något som man inte brukar göra eller att bara våga vara, att känna regnet mot sin hud, verkligen känna hur det känns. Att släppa allt som håller en tillbaka och våga ta ett steg ut i det okända.
.
Jag tror att vi många gånger är för rädda för att utmana oss själva, vi väljer gärna den lätta vägen och vi hamnar helt ur fas om något av våra mönster bryts. Jag tror också att vi är rädda för att bara vara och inte göra något alls för vi är rädda för att förlora en ynka liten sekund av vår dyrbara tid. Och det är den rädslan som gör att vi går miste om så mycket! Så kanske borde vi sluta planera riktigt så mycket och bara ta vissa dagar som de kommer... kanske bryta en vana... och låta framtiden vara oskriven...
.
// Loui
Funderingar
Idag har jag en ledig dag för att ladda upp inför en helg med jobb. Så jag passade på att hälsa på min farmor i förmiddags och nu håller jag på att städa mitt rum. Eller ja inte exakt just nu.. men hur som helst, när jag städade för en liten stund sedan började jag fundera lite grann. Jag började fundera på hur mycket tid vi egentligen slösar på att tänka på, umgås med och prata om personer och saker vi inte tycker om. Och när man sitter där och pratar eller tänker på denna person eller sak som man stör sig på så blir man irriterad igen. Det känns som ett sånt slöseri med tid! Nu det senaste så känner jag att jag kännt mig väldigt trött och irriterad och jag har gått och stört mig på en massa saker och personer. Det är egentligen inte konstigt att jag är så trött. Varför slösa all denna tid och energi på allt som stör mig istället för att glömma dem en stund och ta itu med dem när jag måste? Varför inte lägga den tiden på att umgås med de jag älskar? Eller varför känns det som att jag oftare pratar om saker som stör mig än saker som får mig att må bra? Varför kommer jag hem efter en lång dag och börjar rabbla upp alla saker som jag har irriterat mig på, vilket faktiskt gör både mig och den som lyssnar irriterade och trötta plus att det får den andra att vilja bre på om saker som den tycker har varit jobbiga? Varför kommer jag inte hem och istället säger att idag träffade jag en så fantastisk person, hon/han är verkligen inspirerande! Jag ska inte säga att jag aldrig gör det, för det gör jag, men det känns som gnälldagarna är fler. Tyvärr. Jag vet inte om jag reflekterat så mycket över det förut, men jag ska verkligen göra vad jag kan för att ändra på det. Jag vill inte bli en gnällkärring. Jag vill ses som en positiv person som alltid är glad. Jag vill komma hem och berätta om vad jag har gjort bra istället för att trycka ner mig själv och berätta vilka misstag jag har gjort. Jag vill träffa dem jag älskar som älskar mig tillbaka. Och jag vill inspirera andra till att göra samma sak. Så nu tänker jag avsluta detta inlägg med massa kärlek och ett stort leende!
Ha en underbar dag! kram loui <3
Mars
Insåg just att jag inte skrivit här på ett bra tag. Har varit ganska upptagen det senaste. Har haft fullt upp med... ja.. livet antar jag. Det är fullt upp nu när jag har börjat jobba på ett nytt ställe. Eller ja, jag har jobbat där innan men då som undersköterska så nu när jag är sjuksköterska har jag ju lite andra uppgifter för mig! Måste säga att jag trivs för det mesta med jobbet. Det är roligt, men kanske inte precis vad jag hade väntat mig när jag började plugga till sjuksköterska. Jag hade aldrig trott att det var så mycket administrativt jobb, men det är det! Men det är en bra avdelning jag har hamnat på, jag trivs bra med mina arbetskamrater, de är väldigt duktiga och delar gärna med sig av sin kunskap! :) På kärleksfronten händer det inte mycket för tillfället.. eller ja.. som vanligt :P men det gör mig inte så mycket nu ska jag villigt erkänna! Det är fullt upp ändå! Att försöka kombinera jobb, träning och kompisar är tufft nog! I helgen var jag och hälsade på en kompis som snart ska bli mamma! :) Det var roligt att ses igen. Tyvärr träffas vi inte så ofta som jag hade önskat, delvis beroende på att vi inte bor i samma stad, men det är alltid lika roligt när vi väl ses! Det började med att vi shoppade, drack lite kaffe, åkte hem till henne och lagade mat, degade lite i soffan, drack mer kaffe. Sen när jag egentligen hade tänkt åka hem frågade L och hennes sambo om jag inte ville sova över. Så "varför inte?" tänkte jag. Jag har ju tänkt bli mer spontan i år, så det slutade med en spontanövernattning! :) Kvällen spenderade vi genom att se på en Milan-match, spela Monopol (jag vann!) och se på melodifestivalen. Dagen därpå var det Vasaloppet som vi naturligtvis kollade på. L och L var så söta som gjorde våfflor till mig! Jag hade nämn det dagen innan att vi alltid brukar äta våfflor när det är Vasaloppet, så då fixade de iordning jättegoda våfflor så att jag skulle känna mig som hemma! Två guldkorn är vad de är! <3 De kommer bli världens bästa föräldrar!
.
Nu ska jag ner och hjälpa pappa med maten!
Ha de fint! kram loui <3
Nytt år - nya möjligheter
Hallo! :) Har tänkt skriva ett inlägg ganska länge nu, men har helt enkelt haft bättre saker för mig! ;P Hur som helst så är det ett nytt år nu! Tänkte göra en kort summering av 2011!
.
2011 var året då jag efter ett halvårs uppehåll började plugga till sjuksköterska igen. Jag kom igen fast besluten att inte misslyckas med något mer i utbildningen och ambitionen att bli världens bästa sjuksköterska (en ambition som jag inte har planer på att släppa! Den håller mig motiverad). Än är jag väl inte världens bästa ;) men jag har i alla fall inte misslyckats med något i skolan. 2011 var året då jag inte kuggade varken tenta, praktik eller inlämning! Vet att det egentligen är lite "skämmigt" - eller vad man nu ska säga - att vara stolt över sig själv, men det är precis det jag är! Jag är stolt över mig själv att jag lyckats komma tillbaka och kunnat bevisa för både andra och mig själv att jag inte är värdelös. Det var något jag hade intalat mig själv att jag var när jag var tvungen att ta ett uppehåll i alla fall. Men äntligen har jag lyckats visa för mig själv att jag inte är helt värdelös i alla fall. 2011 var också året då jag fann min soulsister! Och vi var iväg på en resa till Norge en vecka i somras och hade väldigt roligt! :) Förra året började jag också jobba på sjukhuset för första gången, eller jag har ju haft praktik där men det var första gången jag jobbade på sjukhuset och fick lön för det! Sommaren och hösten spenderade jag mycket tid med mina älskade vänner och jag hoppas att vi kommer ses minst lika mycket iår! Helst mer! :) Jag trotsade en av mina rädslor genom att gå en sångteknikskurs där jag inför sex andra personer stod och erkände och jobbade med något jag inte var nöjd med mig själv, eller ja med min sångröst - men det är väl egentligen samma sak. Det var skitläskigt och jag hade lika väl kunnat slänga mig ut för ett berg och hoppas att fallskärmen skulle hålla! Men jag är stolt över att jag vågade utmana mig själv! Hösten bestod av vänner och plugg och lite jobb. Vips var julen över, jag var klar med allt i skolan och jag hade börjat gå bredvid på nya jobbet. Sen var det året över! Ja.. kort summering :P
.
2012 är här och det är fullt med nya möjligheter! Något jag gillar bäst med att det blir ett nytt år är att det känns som att det blir en naturlig början på något nytt, eller något man vill förändra. Så detta året tänker jag lägga tid på... ge mig en trummvirvel.. badabambambamba: mig själv! Detta året ska jag lägga tid på mig själv. Försöka finna vem jag är, vem jag vill vara och vart jag är på väg. Finna lugnet innom mig. Finna min roll som sjuksköterska. Finna kraft och styrka i mig själv så jag kan bära min vänner när de inte orkar bära sig själva. Och kanske det viktigaste; lära mig älska mig själv och känna att jag duger. Kanske är det en strid som alltid kommer att pågå, om inte omgivningen kommer ställa tillräckligt höga krav på mig kommer jag ställa högre krav på mig själv. Så har det alltid varit. Men jag ska försöka riva murarna lite i år. Våga hitta mig själv igen och tillåta mig att vara den jag vill vara och känna att jag duger.
.
Än så länge har 2012 erbjudit mig en hel del! Har gått bredvid på nya jobbat (har jag sagt att jag fått jobb!?!), haft opponering på våran C-uppsats och opponerat på någon annans uppsats. Blivit godkänd på de sista kurserna i skolan, tagit examen, varit på examensfest, fått några nya vänner (och bekanta), gått bredvid lite till, sett en riktigt bra el clasico (på tv), sjungit en hel del och en del umgänge med mina fina <3 Det ska bli spännande att se vad mer detta år har att erbjuda! Så mina kära vänner, det jag vill skicka med er nu: Detta är första dagen på resten av ditt liv! Ta vara på dagen, ditt liv - ditt ansvar! Jag har börjat ta ansvar för mitt liv och min lycka, kanske behöver du fundera på hur du behandlar dig själv också?
.
Ha en fortsatt fin kväll!! kram loui <3
SMS-tävling!
Under två veckors tid har jag haft en SMS-tävling med jultema! Nio av mina vänner har deltagit och tappert kämpat om förstaplatsen! Efter en hård strid blev det tillslut två deltagare som slutade på samma poäng! Här kommer listan på vilken plats ni deltagare kommit på och hur många poäng ni fått sammanlagt!
.
1. Elin och Eve, 23 poäng
2. Maja, 18 poäng
3. Anna, 17 poäng
4. Linnéa 16 poäng
5. Cissi, 15,5 poäng
6. Jossan, 14 poäng
7. Heidi, 9 poäng
8. Ina, 6 poäng
.
Vill passa på att tacka alla som var med! Var en chansning att skicka ut tävlingen och det var kul att så många ville vara med! Det var bara killarna som inte vågade delta! ;P Vinnarna kommer få sitt pris inom en snar framtid (förhoppningsvis på torsdag)! :D Ha det fint tills dess! Skriver ner svaren på alla frågor här nere också om det är någon som missade något!
Ha de fint! kram loui <3
Svar på frågorna
Fråga 1: krokus (saffranskrokus)
Fråga 2: kanel, ingefära, nejlikor, kardemumma, salt, bikarbonat
Fråga 3: Tjuvarnas jul
Fråga 4: Deck the halls
Fråga 5: Hugh Grant
Fråga 6: Syrakusa, Sicilien, Italien
Fråga 7: Julskinkan
Fråga 8: Guld, myrra, rökelse, Betlehem
Fråga 9: Eva, Drottning Silvia
<3
Livet är underbart! Ska väl egentligen passa mig för att säga så för det brukar vända då, men jag är verkligen lycklig :) För första gången på väldigt länge börjar känna mig som mig själv igen och jag har verkligen saknat mig (om man nu kan säga så..)! Jag blev godkänd på min slutpraktik och de hade ingenting att anmärka på. En av handledarna sa till och med att hon gärna skulle se mig som en framtida kollega :) Sen är C-uppsatsen inskickad till examinatorn! Äntligen! Som vi har kämpat! Men jag är väldigt nöjd över vad vi knåpat ihop! :) Och Heidi om du läser detta: TACK! Jag är tacksam för väldigt mycket: för det första för att du "tog hand" om mig när jag började i eran klass. När jag först började hade jag en stor klump i magen varje dag och varje kafferast var tårarna inte långt borta. Det betydde så enormt mycket för mig att någon pratade med mig, såg mig och gjorde mig till en del av klassen <3 Sen är jag tacksam för att jag fick skriva arbetet med dig! Har haft jättekul och jag är verkligen nöjd med resultatet av allt vårt slit! Jag är också tacksam för att du stått ut med mig under arbetets gång. Jag vet att jag har klagat på minsta lilla stavfel eller särskrivning och att jag har varit lite grinig, men tack för att du stått ut med mig i alla fall! Du är en fantastisk person och kommer bli en jättebra sjuksköterska!
I helgen fick jag äntligen träffa några av de personer jag tycker bäst om i hela världen :) Tror inte de vet om hur mycket de betyder för mig så tänkte att jag skulle berätta lite om dem. Vi kan börja med min lilla gullegris Elin. Vi lärde känna varandra på gymnasiet, läste franska tillsammans och sen umgicks jag en hel del med hennes klass. Utan henne hade jag nog inte stått ut med franskan. När jag började lära känna Elin tog det inte lång tid innan hon tog en plats i mitt hjärta. Nu är hon en av mina närmsta vänner. Med Elin kan jag vara mig själv, hon är jättego att krama och vi kan prata om allt från en försvunnen toalettknapp till svåra och jobbiga saker som jag för det mesta håller för mig själv. Tyvärr bor hon alldeles för långt ifrån mig :( Men om man ska försöka se något positivt med det så är det att det blir ännu roligare när vi väl ses! Hon är den som (för det mesta) står på min sida när pojkarna "mobbar mig" (på skämt! (Förtydligar så att det inte ska bli några missförstånd ;P)). Elin om du läser detta: Jag är så glad att du finns i mitt liv, du är som en extrasyster för mig och jag hoppas att vi kommer vara vänner för alltid <3
.
Sen har vi hennes fästman Simon :) Vi har kännt varandra väldigt länge. Tror det var i 7:an eller 8:an vi lärde känna varandra. Kommer inte riktigt ihåg om vi lärde känna varandra på KU (kyrkans ungdom) eller i skolan eller när vi konfirmerades, men det var länge sen i alla fall! Han gick också Elins klass på gymnasiet så vi fortsätte att umgås även där. Simon är en underbar vän; han han retas med mig, killar mig och "mobbar" mig för att jag bor i skogen (trots att jag inte gör det)! Men han kan också nästan alltid få mig att skratta och jag vet att jag kan räkna med honom när det verkligen gäller. Han var till exempel den som fick ta hand om mig när jag fick astmaanfall mitt ute i ingenstans när vi var på kanothajk med kyrkan :P Han är dessutom den som står på min sida gällande bilval (man ska ha VOLVO!!!). Tyvärr bor han inte här i närheten heller, men om två år (!) flyttar de förhoppningsvis hit så jag kan få träffa dem lite oftare! Simon om du läser detta: Du är en av de få vänner jag har kvar sen högstadiet och du betyder jättemycket för mig. Jag hoppas att vi också kommer vara vänner för alltid!
.
Sen har vi lilla Hasse. Eller ja han är inte så liten, han når upp till strax ovanför mina axlar... när han står på knä (!). Han är en av mina längsta vänner (i dubbel bemärkelse - både lång och en vän jag haft länge). Jag tror att första gången vi träffades var när KU (kyrkans ungdom) och TG (tonårsgruppen) skulle ha någon gemensam grej i församlingshemmet. Sen gick vi på högstadiet tillsammans. Vi gick i samma mattegrupp och jag minns att jag störde mig lite på att han och Rickard kunde sitta och hålla på med massa annat på lektionerna (räkna också såklart) och ändå vara bättre på matte än mig var som flitigt satt och räknade igenom boken på lektionerna. Vi konfirmerades också ihop och även han gick i min "extraklass". Hasse är även han en helt underbar person. Även fast även han "mobbar" mig precis som sin "bror" (Simon). Han är en person som får alla i sin omgivning att må bra och jag blir alltid glad när jag pratar med honom eller träffar honom. Han är den av dessa tre som faktiskt bor i närheten, men vi träffas tyvärr inte så ofta ändå :( Hasse om du läser detta: Du är en helt fantastisk person och vän. Du betyder jättemycket för mig och jag hoppas att du alltid kommer finnas kvar i mitt liv.
.
Till sist har vi min kära syster förstås som är en helt fantastisk person. Hon är en av de smartaste personer jag någonsin träffat. Sen är hon så vacker och hon har den bästa humorn ( = lika dålig som min). Hon ritar som en kratta, men vi lyckades vinna Rita och gissa mot killarna ändå! :) Det är med Eve jag får de allra flesta av mina flummutbrott! Eve: jag älskar dig och du är den bästa systern någon kan ha <3 Tyvärr träffar jag ingen av dem (förutom min syster) så ofta som jag hade önskat. Måste även säga att jag är så tacksam över resten av min familj också. Jag har verkligen fått den bästa. <3 Jag älskar er alla så otroligt mycket. <3
.
Oj! Detta inlägget blev mer känslosamt och längre än vad jag hade tänkt, men insåg i helgen hur mycket de betyder för mig och att jag förmodligen inte har berättat det för dem... Hur som helst: ni är guld! <3
.
puss och kram loui <3
Lucia
Idag är det luciadagen! Eller ja, kanske ska skriva "var det..." eftersom dagen snart är slut. Har hur som helst haft en toppendag! Började med att ta sovmorgon! Så jag sov till klockan 9 men låg kvar och drog mig en timme! :) Skönt! Sen åt jag äggfrukost med pappa och jag hann dricka mitt kaffe i lugn och ro :) Eftersom jag verkar vara för gammal för att vara med i luciatåg nuförtiden så passade jag på att sjunga luciasånger i duschen! :) Var så upptagen med att sjunga att jag glömde att ta balsam i håret :P Efter det rotade jag fram lite glitter att ha i håret på praktiken. Käkade lunch framför datorn och kollade på Pan Am som är en helt underbar serie! Bara älskar den helt enkelt! Sen var jag redo för att åka in till praktiken! Väl inne på sjukhuset mötte jag på en gamla kompis som precis hade fått barn, så jag fick se hennes lille mirakel! Han var hur söt som helst och pytteliten! På praktiken var det examinationsdag 3 som gällde! Bara 2 dagar kvar nu! Får hoppas att det går bra, men det känns bra och det verkar som att handledarna och patienterna är nöjda med mig så jag hoppas att jag blir godkänd! :) Kvällen flöt på bra och jag måste säga att jag jobbar med så roliga personer! Känner mig trygg med att jobba med dem, det känns inte jobbigt att fråga dem något, jag känner mig inte obekväm (som jag kan göra runt vissa människor) och de får mig att skratta! Känns som att vi är ett bra team! :) Hoppas att de tycker om att jobba med mig också! När jag väl varvat ner lite ska jag gå och lägga mig innan näst sista dagen på praktiken börjar! Jag börjar se ett slut i ändeln på tunneln! Nu ska ju snart uppsatsen in också! Bara lite småpill kvar nu!
Hoppas att ni har haft en lika bra dag som jag har!
puss och kram loui <3
Ledig
Har haft två dagar ledig nu från både plugg och praktik. Igår kunde jag ändå inte hålla mig borta från plugget så jag letade lite artiklar till diskussionen. Efter det åkte jag och hjälpte en kompis att flytta! Det var kul :) Nya lägenheten var jättefin :) Idag har jag spenderat dagen med att städa, diska, laga mat och tvätta. Tänkte att mamma skulle bli glad när hon kommer hem efter att ha jobbat hela dagen om det ser någorlunda fint ut här hemma! Har städar fram golvet i mitt rum också och dammat och bäddat sängen med rena lakan! Finns det något bättre än att lägga sig i en renbäddad säng? :) Skulle ha åkt iväg och haft glöggmys med några kompisar ikväll men vi ställde in pågrund av att ingen riktigt kände för att köra bil i stormen. Så ikväll ska jag bara ta det lugnt, kanske kolla på film och vila upp mig inför en helg fylld med praktik! Måste säga att jag har en väldig tur ibland! Jobbar kväll imorgon så var rädd att jag skulle missa el classico, men som tur är slutar jag halv 10 och matchen börjar klockan 10! Så kvällen är räddad! :)
Ha en fin kväll!
kram loui <3
5 dagar
Halva slutpraktiken är gjord, så nu återstår bara de 5 dagar vi blir bedömda på. Känns lite läskigt men det ska förhoppningsvis gå bra! Och så är det snart dags att lämna in uppsatsen. Spännande! Så nu gäller det att hålla sig pigg och frisk så att jag kan tänka ordentligt. För tillfället är jag dock trött och lite halvkrasslig, men det får bli ändring på det. Det är väl dags att börja ta tag i träningen igen för att jag ska orka och hålla mig frisk! Grejen är den att jag vet ju hur mycket bättre jag mår, hur mycket piggare jag blir och hur mycket bättre jag presterar när jag tränar, men jag har bara inte hittat den lite extra energin för att orka ta tag i det. Vilket är synd. I vanliga fall brukar jag försöka tänka att när jag är som tröttast är det då jag behöver träningen som bäst, och jag tror att det ligger mycket i det. Det gäller bara att någon puschar en lite när man själv inte orkar puscha sig själv. Sen måste jag lära mig att gå och lägga mig trots att det är en film med en riktig heting i på tv som slutar halv 1 på natten! Som igår; gick och la mig sent natten mellan lördag och söndag för jag var hemma hos Ina, åkte till jobbet för att jobba kväll, jobbade på för fullt, kom hem och var jäääättetrött men är dum nog att sätta mig framför tv:n för att äta min kvällsmat. Inser att en film med Eric Bana (finns det någon snyggare?!) precis har börjat så jag kan inte motstå att sitta och titta (läs dreggla) en liten stund. Den lilla stunden blev till en lite längre stund, som blev en ännu lite längre stund, som slutade med att jag sett klart hela filmen, klockan var halv 1 och jag skulle upp kvart i 5. Inte smart... :)
Ne nu ska jag ta tag i mitt liv! Sov sött!
kram loui <3
November
Då var november slut och årets slutspurt inleds. Månaden som passerat har innehållit både det ena och det andra. Väldigt mycket C-uppsatsplugg! Uppsatsarbetet har gått bättre än väntat! Våran handledare inledde första handledarträffen med att berätta att vi kommer gråta många tårara över det här arbetet. Kändes som att hon gick in med en bra inställning! Eller också inte! :P Likadant andra handledarträffen då vi sa att vi tyckte det gick bra och att det inte kändes så jobbigt, svarar hon med "vänta ni bara, den är inte slut än!". Hon kanske har rätt, eller också inte! Vi får se! Men än känns det bra i alla fall och snart ska den ju in! I november har jag även passat på att träffa så mycket vänner att jag knappt har hunnit sätta mig ner och reflektera för mig själv! Men jag ska inte klaga! Älskar ju mina vänner! :) Saknar dock de vänner som jag inte inte träffat på ett tag, önskar de kunde komma hit och hälsa på mig nu direkt! Har även blivit en del sång med kören vilket är väldigt roligt! Denna veckan började jag min slutpraktik och än så länge känns det bra! Det är jättekul och efter att ha jobbat som undesköterska hela sommaren måste kag erkänna att jag verkligen har saknat sjuksköterskans uppgifter i vården! Även fast jag är jättenervös innan jag går till praktiken, eftersom jag inte vet vad som kommer hända den dagen, så känns det jättekul och spännande! :)
Förra helgen hörde jag hur det smattrade mot min ruta, och som den obotliga romantikern jag är, som har sett alldeles för många romantiska filmer, går jag fram till rutan och tittar ner med förhoppningen om att jag ska få syn på min drömprins som står där utanför och slänger småsten på rutan. Men det var det inte. Det var bara stormen Berit som knackade på för att skrämma upp mig. Jag måste seriöst sluta se på romantiska filmer! Känner att mina förväntningar på män kanske är en aning för höga?
Hur som helst! Nu blir det filmmys med systra mi och Linda :)
Ha en bra kväll!
kram loui <3
