Den senaste veckan har jag blivit påmind om hur fruktansvärt skört livet är. Jag har ju alltid varit medveten om att det är så, men det är nog främst sen jag började jobba som sjuksköterska som min syn på livet förändrades. Ju mer jag jobbar desto mer inser jag hur viktigt det är att ta vara på varje stund. Att leva i nuet. "Yesterday is history, tomorrow a mystery, today is a gift; that's why it's called the present". Jag tror man måste börja tänka mer på det. Det som har hänt har hänt och det finns egentligen ingen mening med att dröja sig kvar i det förgångna. Den tid man tar åt att hänga upp sig på saker som har hänt tar man från tiden som skulle kunna spenderas på nuet. Samma sak är det med framtiden. Du kan planera för något i din framtid, men du har ingen aning om hur det kommer bli. Jag har alltid varit lite av en drömmare, en romantiker, men allt eftersom tiden går och ju mer jag jobbar och möter människor vars framtid inte alls blir som de planerat, inser jag att jag måste sluta drömma och börja leva. 

 

Med detta menar jag inte att du aldrig ska se tillbaka eller att du aldrig ska drömma. Jag tror det är jätteviktigt att tänka tillbaka på sånt som har hänt; både roliga och tråkiga saker, och det är jätteviktigt att drömma och se fram emot saker - så länge det inte hindrar dig från att leva i nuet också. Forsätt dröm, men se till att leva ut din dröm också. Var inte så fast i dina framtidsplaner att du missar allt runtomkring för att du bara ser vad som ska komma. Nu är framtiden och du vet aldrig hur mycket tid du har kvar. "Today is a gift; that's why it's called the present".