kunglouiomlivet

Oh a million faces pass my way, oh they're all the same nothing seem to change

anytime I look around. Oh who knows just what the future holds?

All I want to know is if it's with you...

Mitt liv består för tillfället av en massa möten med olika ansikten varje dag så jag tyckte därför att refrängen i Paolo Nutinis låt "Million faces" passade bra idag. Alla människor jag möter är unika individer som är vackra och bra på sitt alldeles egna sätt, men när jag träffar många nya människor på en kort tid så flyter alla samman. Jag är dålig på att komma ihåg namn (men bra på att känna igen ansikten) så jag antar att det är en bidragande orsak till att dem jag möter blir en och samma när jag försöker komma ihåg dem. Jag önskar att jag kunde komma ihåg alla jag möter men tyvärr så kan jag inte det. Men det viktigaste är väl ändå att hålla liv i de relationer jag vill ska vara. Hålla kontakt med de vänner jag vill ha med mig in i framtiden. Hålla kvar vid dem som betyder så mycket för mig och som får mig att må bra. Jag saknar mina vänner och jag önskar att jag kunde träffa dem oftare. Det blir så tomt när de är långt borta, eller ja när de är nära också för den delen men att vi ändå inte hinner ses...

Who knows just what the future holds? All I want to know is if it's with you...

Ha det fint! kram loui <3

Vårterminen har varit - och är fortfarande - full med praktik, inlämningsuppgifter och seminarier. Även fast det är jättekul så blir man tillslut lite trött i huvudet! Så för att få rensa hjärnan lite bestämde jag mig för att börja läsa Alkemisten. Det är en bok som handlar om att man ska följa sitt livsöde och tolka tecken för att kunna förstå världssjälen. Väldigt intressant bok som verkligen har gett mig en tankeställare. När jag läser den kommer många tankar kring livet och meningen med allt. Finns det någon djupare mening med mitt liv? Vad är mitt livsöde? Hur kommer jag på vad mitt livsöde är? Jag tycker det är ganska kul att sitta och fundera på existentiella frågor så den här boken tycker jag om jättemycket. Den har hjälpt mig att börja komma igång att reflekter mer igen. När livet rullar på i full fart är det lätt att bara flyta med och bara göra som man brukar. Tillslut är man som en maskin eller en robot som bara gör utan att faktiskt fundera på vad man gör och varför man gör det. Ibland kan det vara skönt att bara stanna upp och reflektera lite. Sätta sig på en parkbänk, öppna ögonen och ta in omvärlden. Lyssna på alla ljud som finns runt omkring dig, känn alla dofter som hänger i luften, lägg märke till alla vackra färger, känn vinden nudda din kind, se skönheten i det som finns i din vardag och lär dig uppskatta de små sakerna. Det är när jag tar mig tid att stanna upp som jag är som lyckligast. Att känna vinden blåsa i mitt hår, att känna en regndroppe rinna längs min kind, att se en blommknopp som är påväg att slå ut, att se ett nyförälskat par och att höra måsarna som skriker i skyn får mig att må bra. Så idag vill jag råda er till två saker; ett: läs Allkemisten. två: stanna upp och öppna dina sinnen! Låt tankarna komma och börja reflektera!

Hoppas ni har det riktigt bra i vårregnet!

kram loui =)