kunglouiomlivet

Då var årets jul över. Ännu ett år har gått. Det känns som att tiden går fortare och fortare ju äldre jag blir. Kanske beror på att jag bara får mer att göra för varje år. Känns det som i alla fall. Detta året gick i varje fall väldigt fort. Julen var förbi innan jag ens hann känna att den hade kommit. Jag gick i skolan till den 22. Den 23 minns jag knappt ens. Minns typ bara att jag fick veta att jag blivit godkänd på min tenta. Julafton rullade på fort också. Grötfrukost, kyrkan, julfika, kalle anka, julbord, glögg, julklappar, film. Efter det stupade jag i säng. Juldagen städade vi hela huset för pappas släkt skulle komma på lite julfest. Det var trevligt. Alltid kul att träffa släkten. En av mina små kusiner var där =) Hans mamma (min faster) berättade att han var inne i en period där han sa tyvärr hela tiden, men inte visste vad det betydde eller hur man skulle använda det. När vi satt i soffan och han skulle äta en banan så kunde han inte sitta still en sekund, så jag frågade honom om han hade myror i byxorna. Vad svarar han då tro? Nej tyvärr. Haha! Så sött! Eller det kanske bara är jag som tycker =P

Annandagen var det släkten från mammas sida som kom på kalas. Det var också trevligt, men vid det laget var jag så trött! Jag orkade knappt prata, så för att inte verka otrevlig så tänkte jag att jag kunde gå iväg och leka med min andra lillkusin. Det var ganska lugnt och skönt ett tag, men denna lilla fröken är väldigt bestämd och hon tröttnade väldigt fort på vad hon höll på med. Vi lekte med plastdjuren och tågbanan en liten stund innan hon tröttnade. Då ville hon gå upp till mitt rum. Där lekte hon med några nallar som hon hittade i min garderob. I ungefär 10 sekunder. Jag tänkte att jag kanske kunde läsa en bok för henne så att jag kunde få sitta ned en stund. Det tyckte hon verkade bra. Ända tills hon fick se vilka böcker jag hade. Hon ville att jag skulle läsa en bok med en kanin, men det hade jag inte och de böckerna jag hade dög inte, så då ville hon springa iväg och kolla på fiskarna istället. Men så fort hon fick syn på räkorna ville hon inte kolla längre för hon tyckte att de var läskiga. Så jag föreslog att vi skulle måla istället. Det tyckte hon var roligt. Så vi satt och ritade en stund. Men naturligtvis så tröttnar hon efter en stund. Hon fick syn på pianot och bestämde att hon skulle spela piano (hon är snart 3 år, så hon kan inte spela) och att jag skulle sjunga. Jag sa att jag inte ville det, så då fick jag spela trumma på en hink istället. Vilket störde de andra eftersom de satt och försökte prata i rummet bredvid. Jag kände att jag inte hade mer ork, så när min syster gick förbi frågade jag om vi kunde bytas av, men då var det dags att byta julklappar =) Jag älskar verkligen min kusin, men hon kan verkligen trötta ut en! Behöver jag nämna att jag somnade så fort jag la huvudet på kudden den kvällen?

Idag har jag bara vilat och tagit igen all den ork jag blev av med under julen! Var ute på en kort och halkig promenad. När jag kom hem igen frågade mamma, syrran och ena lillebrorsan om jag ville vara med och bygga en snöborg. Jag orkade inte egentligen inte, men när mamma sa att vi kunde göra upp en eld och grilla skumtomtar sen så tänkte jag att jag kunde vara med ute en stund i alla fall. "Ramen" till min lillebrors studsmatta (eller vad det nu kallas) är fortfarande ute så vi byggde upp väggarna utmed den och sedan fixade mamma en eld i mitten. Där satt vi sedan inne i snöborgen och grillade skumtomtar över elden. Det var så mysigt! Det påminde om när vi var mindre och hade byggt upp väggar av snö på våran indiankoja. Vi var ute flera kvällar i rad för att bygga upp väggarna på indiankojan, med ljuset från en lykta eller en brasa kunde vi vara ute i timmar och bygga. Vissa kvällar när det blivit för mörkt för att kunna fortsätta bygga åkte vi pulka i backen istället. Idag när vi satt ute i vår snöborg kom jag och min syster fram till att allt  var mycket större när vi var små. Buskarna till exempel, det var mycket lättare att krypa under/genom dem när man var liten. Nu så slår man i "taket" så att all snö åker ner i nacken på en. De måste ha krympt...

Nu sitter jag på mitt rum och lyssnar på 90-tals hits. Nostalgi! Ska snart gå och börja rita ett mönster till min nyårsklänning. =) Ikväll blir det väl någon film också. Imorgon ska jag till skolan och öva kliniska färdigheter! Känns verkligen kul att åka till skolan på lovet! Inte... Jaja, men ha en fin kväll!

Till Maja om du läser detta: Grattis på 20-års dagen! Ett år närmare rullatorn ;P

puss å kram loui <3

I år fick jag min bästa julklapp innan julafton! Hur kan jag då veta det innan jag har öppnat mina andra julklappar att jag redan fått den bästa? Jo, för att det är ytterst få saker som skulle kunna slå den och dessa saker vet jag att jag inta kommer att få (till exempel en biljett till U2-konserten i Danmark i sommar). Vad kan då denna julklapp vara? Jo det ska jag berätta; jag klarade min farmakologitenta!!! Vilket betyder att jag inte måste ta ett uppehåll i mina studier! =) Jag är verkligen så lycklig!! =)

När jag satt och skrev min tenta i lördagsmorse så kändes det väldigt bra, det kändes som att jag kunde svaren på alla frågor utom den sista. Men, som alltid, när jag hade lämnat in tentan och gått ut ur rummet så fick jag för mig att jag inte hade klarat den. Att jag hade lärt mig något fel och att det inte skulle kunna kännas så bra efter en tenta. Ju mer jag pratade med mina klasskamrater och ju längre tiden gick desto mer säker blev jag på att jag kanske inte hade klarat den. Dessutom brukar det gå bättre för mig då det känns som att det inte gick bra, och när det känns som att det gick bra brukar jag kugga.

Idag ringde Danni till mig och frågade hur det hade gått. Resultaten hade alltså kommit. Jag blev väldigt nervös och tänkte att det är nu min kommande framtid avgörs. Så jag tryckte igång datorn och loggade in på mitt skolkonto (eller vad det nu kallas) och såg att farmakologin stod med gröna bokstäver vilket betyder att jag blev godkänd! (röd=underkänd, grön=godkänd). Jag blev så glad att jag nästan började gråta, och så började mina händer skaka och pulsen stegrade. haha vilken underbar känsla!

Jag fick dock reda på att en av mina vänner tyvärr inte hade klarat sin tenta, jag blev verkligen ledsen. Det betyder att hon måste ta ett studieuppehåll vilket känns väldigt jobbigt =( Även fast jag är glad för att jag klarade min, så känns det väldigt jobbigt att hon inte får gå kvar...

Men nu så ska jag baka papparkakor och wienernougat!
Ha en riktigt god jul! Och till min familj och mina vänner; jag älskar er jättemycket, ni betyder så mycket för mig, hade aldrig orkat med skolan om jag inte haft er!
pussar och kramar loui <3

Då var det dags igen.. tenta.. omtenta.. tortyr? Jag har nog aldrig varit så nervös inför en tenta som jag är inför denhär. Jag antar ett det beror på att om jag inte klarar denna tentan så måste jag ta ett uppehåll i studierna. Som det känns nu så kommer jag förmodligen inte fortsätta om jag inte klarar det.. men jag vet inte... jag hoppas att jag slipper fundera mer över det och bara klara tentan istället. Men fy vilken ångest! Jag har hög puls, skakar i hela kroppen, det är knappt jag kan skriva det här (får sluta ibland och skaka av händerna), har svårt att sitta still. När jag försöker läsa till tentan så ser jag knappt vad det står, jag försöker läsa men får bara läsa om igen och igen och igen. Så nu har jag lagt ner det med att försöka plugga mer till den. Tidigare i veckan när jag har pluggat till den har det kännts som att jag har koll på allt, men just nu gör det inte det. Jag är orlig för att jag inte kommer komma ihåg allt, eller blanda ihop läkemedlen. Så nu försöker jag bara försöka lugna ner mig, dricker lite kaffe, lyssnar på U2, har pratat med mormor och har en avkylande mask på ögonen och pannan. Tänkte snart sätta mig och se på tv och äta popcorn. Anledningen till att jag skriver ner det här är för att jag ska bli av med allt så att jag slipper tänka på det.. vet inte om det fungerar men det är värt ett försök i alla fall!
Ha de fint!
puss å kram loui <3

Måndag

Eftersom vi hade vart ute ganska sent kvällen innan skulle man kankse kunna tro att vi sov ut dagen därpå. Men kunde jag sova? Svar: Nej! Jag vaknade redan klockan 5 (!) Jag fattar verkligen inte varför, för jag sov verkligen gott, men så vaknade jag klockan 5! Jag kände inte direkt för att gå upp då, och jag visste att jag skulle bli väldigt trött sen på eftermiddagen om jag inte sov mer, så jag försökte somna om. Efter en stund gjorde jag det. Och sedan vaknade jag ungefär 2 timmar senare, klockan 7. Denna gången kunde jag inte somna om så jag gav upp och gick och duschade istället. Strax efter 8 gick jag ner till frukosten med min sudoku-bok medans Maja fortfarande låg och sov. Så jag satt och åt frukost en lång stund. Vid 9 ringde jag upp till Maja, så hon inte skulle försova sig och inte få någon frukost. Efter en stund kom hon ner. Strax efter det kom gårdagens sällskap också ner och gjorde oss sällskap. De skulle åka hem efter frukost, vilket jag och Maja tyckte var lite tråkigt. Så när vi hade ätit klart sa vi hejdå och de åkte.

När vi gjort oss redo för ännu en dag i Brighton tänkte vi att vi skulle göra ett nytt försök med shoppingen! Nu var det ju måndag så det borde vara öppet. Vi frågade en trevlig tjej i receptionen, som vi tror heter Caroline eller nåt sånt, om hon visste något bra shoppingställe med mysiga affärer.Det visste hon så hon visade på vår vackra karta (borde ta kort på den och lägga upp en bild så andra också kan beskåda detta mästerverk) vart vi kunde gå. Så vi gick på massa mysiga gator i alla mysiga affärer som fanns (och det var många) och shoppade loss! Efter ett tag blev vi lite hungriga så vi gick till en mysig liten smörgåsbar och köpte varsin baguette. Mums! Vi gick ett tag till och när vi inte orkade längre gick vi tillbaka till vandrahemmet för att vila en stund och dumpa av lite shoppingkassar. Dessutom tror jag inte att våra plånböcker hade klarat sig längre på dessa gator, de började nämligen bli ganska tomma vid det här laget!

Denna kväll hade vi tänkt att vi skulle gå och äta någonstans och sedan gå till en pub på piren. Behöver jag säga att planerna ändrades eller har ni redan listat ut det? =P haha! Vi gick till en jättemysig liten restaurang, om jag minns rätt var det en en italiensk restaurang som hade väldigt goda pastarätter. När vi var mätta ovh belåtna började vi gå bort mot piren. Vid ett övergångsställe kom två pakistanier fram till oss pch frågade om vi visste vart en klubb som de ville gå till låg. Maja sa att vi inte visste och att vi bara var på semester där. När vi berättade att vi var från Sverige fick vi samma reaktion av dem som från alla andra. De blev överlyckliga! =) Så de frågade om vi ville följa med dem till den klubben de skulle till. Vi sa att vi skulle till piren först men att vi kanske skulle få dit senare. Så vi sa hejdå och gick. Ungefär 5 minuter senare hade jag glömt bort att vi träffat dem. Vet inte hur det var med Maja (om hon kom ihåg dem), men vi gick inte till den klubben den kvällen i alla fall. Hehe... Så vi fortsatte ut på piren, åkte några karuseller, sedan spelade vi ett jätteroligt spel! Jag vet inte vad det kallas med det var jättekul! De spelar det i That 70's show. Det är typ ett bord med ett mål, eller vad man ska säga, på varje sida. Sen har man varsin grej som man slår en liten boll med, eller ja det är ingen boll, det är snarare en puck, eller ja... Ja vet inte vad man kallar den. Sen ska man skjuta in bollen/pucken/saken i målet och den som gör flest mål vinner! Ja, jag hoppas att ni fattar vad jag menar, även fast det är mycket möjligt att ni inte gör det! Det var väldigt kul i alla fall! =)

Efter det gick vi för att se om det fanns någon rolig pub på piren, men det verkade ganska dött där, så vi gick in i staden igen bort mot de gator vi varit med Martin och Stuart på. Vi hörde bluesmusik (eller om det var jazz..) inifrån en pub så vi gick dit. Det var en liten mysig pub med ett band som stod och spelade. Vi satt och lyssnade ett tag, vi hade hoppats på att det skulle komma någon snygg kille, men det gjorde det inte så vi bestämde oss för att vi skulle dricka upp och sedan gå vidare till ett annat ställe. Men när vi satt där och skulle dricka upp så ser vi en kille i baren. Jag hade fått för mig att han hade pussat en kille på kinden innan (fast det var nog snarare så att han viskade något till honom) och trodde att han var bög. Men det trodde inte Maja (senare berättade hon att hon hade tyckt att han var snygg). Så hon blinkade lite med ögonfransarna och 2 sekunder senare kommer killen fram till oss. Han var från Tyskland och han var där med sin syster och sin kompis (eller bror?). Så Maja och tysken (och jag) satt och och pratade en stund. Jag hörde inte så mycket av vad han sa (det var högt ljud och sen är jag inte så bra på engelska) så jag kände mig ganska osocial. Efter en stund gick jag på toa, när jag kommer tillbaka är det någon som har tagit min stol (vi satt vid baren). Tysken erbjöd mig sin stol men jag valde att stå. När jag stod där och försökte lyssa på vad tysken sa, tysken var förövrigt väldigt konstig och skrattade åt allt han sa (innan han sagt det), så ser jag att det står en skum kille och tittar på oss vid utgången. Plötsligt hör jag hur snubben som snubben som snott min stol frågar om jag inte känner igen honom. Jag tittar konstigt på honom och undrar varför jag skulle känna igen honom, då han säger att vi möttes innan vid övergångsstället. Det var en av pakistanierna, och den skumme killen vid dörren var den andra! Haha! Det roliga var att jag hade fått för mig att de var två skumma snubbar som typ hade gömt vapen eller nåt innanför jackan och att de blängde på oss för att de hatade svenskar eller nåt! Jag var helt säker på att de när som helst skulle ta upp sina pistoler! Haha! Jag tror jag har sett lite för mycket på film! ;P

I alla fall började pakistaniern (som senare kom att bli Majas pakistanier) prata lite med mig. Sen skulle nog Maja på toa eller nåt så jag börjar prata med tysken istället. När Maja kommer tillbaka börjar pakistaniern prata med henne. Tysken ursäktar sig efter en stund och går bort för att säga något till sin syster. Då kommer den andra pakistaniern fram till mig och börjar prata. Detta blev alltså "min" pakistanier. Så Maja sitter och pratar med "sin" pakistanier och jag med "min". Jag vet inte riktigt vad Maja och hennes pakistanier pratade om. Men hon berätttade senare att han sagt att min pakistanier var väldigt blyg. Han hade även frågat Maja vart vi bodde någonstans, de hade nämligen ingenstans att bo, de hade tänkt sova i sin sin bil. Maja sa vad vårt vandrarhem hette, men sedan sa hon att det var fullbokat och att det bara bor en massa homosexuella personer där (hennes pakistanier tyckte nämligen inte om bögar). Tack vare detta slapp vi ha dem på samma vandrarhem! Maja du är en väldigt smart flicka för att vara blond (;P) och jag är väldigt glad att jag åkte med dig!

Min "blyga" pakistanier och jag pratade väl inte om något speciellt först, bara vanliga frågor som "va heter du?", "vad sysslar du med?", "vart bor du?", "planer för framtiden?" ja ni vet... Sen frågade han om jag och Maja var där själva eller med några pojkvänner. Jag sa att vi var där själva. Då frågade han om vi hade några pojkvänner. Jag sa nej, och han sa då att Majas pakistanier var kär i henne och att han var på jakt efter en flickvän. Och så sa han att han pratade alldelse för mycket. Haha. Sen frågade han om jag var singel. Jag svarade att jag var det och att jag inte ville ha en pojkvänn för tillfället. Han frågade varför och och jag skyllde på studierna. Helt plötsligt säger han "I might kiss you later" jag blev ganska chockad att han ens kunde med att säga något sådant efter att jag precis sagt att jag inte var intresserad. Jag tackade alltså nej och då sa han åt mig att jag inte behövde vara blyg. Jag himlade med ögonen och tittade åt ett annat håll. Sedan började vi prata om lite oviktiga saker igen. Han berättade att han bodde i Nottingham. Han föreslog att jag skulle komma och hälsa på honom där, för då kunde han ta hand om mig. Hm... NEJ TACK tänkte jag, men det kunde jag inte med att säga så jag sa att: hm, ja det kanske jag kan. Det är ju bra att ha VÄNNER lite överallt som kan ta hand om en om man hälsar på... Hahaha. Sedan frågade min så kallade blyga pakistanier om vi inte kunde gå ut lite,och bara ta en promenad en liten stund. Hm... Svår fråga.. Eh NEJ! Jag skrattade lite smått och sa att jag ville stanna kvar inne för det var så kallt ute och att jag skulle frysa. Vad tror ni han säger då?! "I'll keep you warm" (vet inte hur det stavas men ja ni fattar). HM.. No thanks! Och naturligtvis säger han "Don't be shy" strax därpå. Sedan frågade han om vi skulle gå bort och sätta oss i soffan istället. Jag sa nej tack jag stannar här hos Maja. Att han inte fattade! Och han skulle vara blyg!! Hallå?! Sedan frågade han vad jag och Maja skulle göra nästkommande dag och om vi kunde ses. Jag sa att vi skulle till någon kyrka och att vi kanske kunde ses. Sen försökte jag byta ämne, men det tyckte inte han. Så han började fråga efter mitt nummer, jag sa att min mobil inte hade något batteri (vilket i och för sig var sant) och att Maja inte hade mycket kvar heller (också sant, fast jag sa inte att hennes mobil just i den stunden höll på att laddas på vandrarhemmet), så det var ingen idé att ge honom nummret. Då frågade han hur vi då skulle kunna ses. Jag sa att vi kan väl bestämma någon tid och plats där vi kunde ses men att jag ville prata med min kompis först. Men naturligtvis hade jag planerat att jag skulle "glömma" fråga henne och sedan skulle vi ha missat att bestämma någon tid och plats. Hehehe... Sedan sa vi inte så mycket mer. Jag trar att han började förstå =P Äntligen

Jag tröttnade på honom och gick och satte mig hos Maja vid bordet intill istället. Hon satt mellan sin pakistanier och tysken, medan de satt och försökte visa för henne vem av dem sim var störst, bäst och vackrast. Pakistaniern skröt med att han kunde fem språk, och så började han rabbla upp alla (det skulle inte förvåna mig om det var samma språk men olika dialekter för de lät precis likadant i mina öron). Då sa tysken "haha kompis det där sista hittade du på för fem minuter sen!" (eller nåt i den stilen). Då ville pakistaniern bevisa att han visst kunde fem språk så då skulle han säga typ att vi var vackra flickor på sina fem språk (dialekter?). Och däremellan sitter Maja. Haha! Det såg riktigt roligt ut faktiskt! De satt där och skulle bräcka varandra fast de låtsades vara kompisar medans Maja satt där emellan och tittade fram och tillbaka på dem och slängde in någon kommentar nån gång ibland (det var så jag upplevde det i alla fall). Efter ett tag frågade pakistaniern om vi ville följa med till den där klubben som de skulle ha gått till förut. Vi sa att vi var trötta och inte orkade. Då försökte tysken att locka med oss till en studentfest på stranden istället. Även till honom sa vi att vi var trötta och inte orkade. Men varken tysken eller pakistaniern gav upp så lätt. Så de fortsatte att försöka övertyga oss, medan vi försökte komma på anledningar till att slippa följa med dem! Det slutade med att vi ungefär en halvtimme senare bara säger hejdå och börjar gå hemåt. Bakom oss kunde vi höra pakistaniern fråga tysken om det faktiskt fanns någoin fest på stranden eller om han bara hade hittat på det. Haha!

Efter det var vi ganska flummiga så när vi kom tillbaka till vandrarhemmer såg det ut som att de som satt vid tv:n trodde att vi var fulla! Haha, men det var vi inte, det var bara så roiligt! Haha. Det var ganska ganska tyst i uppehållsrummet, de satt och kollade på film när vi kom inflummandes... Hm.. lite pinsamt kanske. Men vi kommer antagligen inte träffa dem igen så det gör inget! =) Hur som helst så på väg upp till vårt rum kommer Chase ifatt oss och säger att Majas mobil är färdigladdad (hon hade nämligen fått låna hans laddare eftersom våran adapter inte fungerade.) Så vi följde med honom till uppehållsrummet igen där maja får tillbaka sin mobil. Sedan frågade Maja om han hade någon laddare till Nokia också, men det hade han inte. Så vi frågade om han hade någon adapter, Det hade han inte, men han sa att han trodde att någon av dem som att i sofforna hade en. Så Maja får gå fram och fråga om det  var någon som hade en. De som satt där fattade inte riktigt vad vi menade. Det var då min räddande ängel kom, eller ska jag säga min räddande australienare?! En kille som satt vid ett bord lite längre bort trodde att han hade vad vi letade efter. Så vi följde med homon till hans rum och han tar fram en adapter! Vi stanade kvar och pratade en stund med honom. Han var som sagt från Australien, tyvärr frågade vi inte vad han hette (hur dum kan man vara?!). Jag tyckte att han var jättesöt, men det tyckte inte Maja. Men ja, han var faktiskt väldigt fin. Inte snygg som Staurt, men han var riktigt söt... Ja hur som helst så pratade vi lite med honom (eller ja, mest Maja, jag hade svårt att koncentrera mig på vad han sa ;P) Så jag fick låna adaptern och så sa vi godnatt och vi gick återigen upp mot vårt rum. Jag gick på toaletten medan Maja väntade i korridoren utanförrummet. När jag kommer dit sen ser jag hur hon står och pratar med en kille och när hon får syn på mig pekar hon på mig och säger att "hon kan italienska JÄTTEBRA! prata med henne!" Men hallå?! Jag kan faktiskt inte italienska jättebra! Som tur var verkade inte italienaren speciellt sugen på att snacka ändå. Han ville bara gå på toaletten. Haha. Maja berättade senare att hon ville hämnas på Linnéa som hade gjort samma sak mot henne en annan gång... Ja.. =)

Sedan gick vi trötta och la oss för att sova. Maja drömmandes om sin pakistanier och tysken, och jag med den söta australienarens adapter i eluttget bredvid sängen. Vad kan man säga? Ännu en lyckad dag! =)