kunglouiomlivet

Imorgon börjar jag min slutpraktik! Börjar bli väldigt nervös. Hade varit så tråkigt om man skulle kugga på denna. Hade känts som att snubbla på mållinjen (även fast man får göra om den om man kuggar, så vill man ju klara den direkt). Men jag ska nog klara den. Det känns som att jag har koll på det jag sysslar med, bara jag kommer in i det tror jag nog att dessa tio dagar kommer rulla på utan problem! Lite nervös eftersom det bara är tio dagar = man måste vara på topp hela tiden! Men det ska bli roligt och spännande också! Kommer nog kännas lite som en apetitretare på vad jag kommersyssla med efter examen!

November är snart slut nu också! Vet att jag har sagt det många gånger förut (och ni kommer få höra det många gånger igen!) men vad tiden går fort!! Det är inte klokt! Jag vet inte ens vart november tog vägen.. eller oktober.. eller september. Nu är det bara en och en halv månad kvar till examen! :) Och mindre än en månad kvar till julafton. Och sen är det ju nyår! :) Heeelt sjukt! Detta året bara försvann! :) Men tiden går fort när man har roligt! Igår kom den första snön. Fast den regnade bort. Stormen Berit tog med sig lite snö hit, dock verkade det som att de inne i stan inte fick någon! Är en fördel med att bo på landet! Snön kommer hit tidigare! :) Ne nu ska jag gå och läsa på lite inför imorgon så jag är på topp! Ha det fint och blås inte bort! ;)

kramar loui <3

Vissa dagar börjar så bra att man önskar att man fick krypa ner under täcket och somna igen. Idag var en sådan dag för mig! Det börjar med att jag försover mig eftersom att jag "drömmer in" väckarklockans tjut i drömmen. När jag väl vaknar och hoppar ur sängen upptäcker jag att jag fortfarande har ont i foten (som jag hade lite ont i igår) så jag knappt kan stödja på den. När jag sedan ska ta på mig råkar jag knuffa till en prydnadssak som jag köpt i Norge så att den går sönder :( Det var en sådan som man har på julen oftast, med vatten i en glaskula och så en liten säl i, och om man vänder på den så regnar det glitter på sälen.. typ.. jag är ju så bra på att förklara! Not.. men tillbaka till ämnet: den åkte i backen och gick sönder vilket resulterade i att jag hade glasflisor, vatten och glitter på min fina lilla klädhög jag samlat på mig under helgen och på golvet framför min byrå där jag förvarar mina kläder, mitt smink och min hårborste. Bra jobbat Carro! Bra jobbat! När jag lyckats få på mig rena kläder (som varken är blöta eller har glitter eller glasflisor på sig) hastar jag ner för att slänga i mig lite frukost. Väl nere i köket inser jag att vi inte har någon frukost hemma... Djuup suck... Betsämde mig för nöja mig med ett glas mjölk eftersom jag ändå inte hade tid att göra något mer avanserat, typ koka ägg eller gröt. Går för att borsta tänderna och i min brådska spiller jag tandkräm på min tröja! Yes! Tittar på klockan för att se om jag hinner springa och byta men inser att jag måste springa ut till bussen eftersom den går om 3 minuter. Slänger på mig mina ytterkläder tar mina väskor och går ut i dimman och mörkret (mitt favoritväder! Not!) till bussen. Slapp vänta länge i kylan i alla fall! Väl på bussen somnar jag gott vilket i och för sig var skönt, var dock nära att missa att hoppa av bussen inne i stan för att jag sov så gott! Går i kylan med min smärtande fot till City för att köpa frukost. Skyndar mig sedan till skolan där jag skulle träffa Heidi för lite C-uppsatsplugg. Jag var lite tidig så jag bestämde mig för att rensa inkorgen på mobilen. Inser då att jag fått ett sms av Heidi igårkväll/natt där hon frågade om vi kunde ses klockan 9 istället (klockan var 8 nu föresten) och jag hade svarat att det gick jättebra! Det händer att jag skickar sms och ringer i sömnen och morgonen därpå har jag inget minne alls av att jag gjort det... Snopet... hade helt plötsligt en timme kvar. Bestämmer mig för att gå och köpa varmchoklad. Utanför bibblan och fiket fick jag syn på Cissi och plötsligt blev min dag mycket bättre!

Resten av dagen var väl okej. Jag och Heidi pluggade på med C-uppsatsen. Fick huvudvärk. Maten blev inte varm men jag var för trött för att orka gå och värma den igen. Köpte kaffe och blev lite piggare för att en stund senare bli trött igen. På grund av huvudvärken bestämde jag mig för att skippa kören ikväll :( Tråkigt men så är det ibland. Hoppas verkligen att morgondagen blir bättre! Men vissa dagar är ju bara sånna här! I alla fall i mitt liv! Om en sak går fel så går allt som kan (och inte kan) gå fel fel. Men c'est la vie!

Hoppas du har haft än bättre dag än vad jag har!

Ha de fint! kram loui

Sitter här i mitt rum och lyssnar på Eldkvarns senaste skiva (De berömdas aveny) och funderar. Skivan är riktigt bra! Tänk att de fortfarande kan leverera och göra så himla bra musik efter 40 år! Många artister och band blir bara sämre och sämre ju längre de håller på, som om att de tappar gnistan eller att de har gjort ett så bra album så att de har fått för stora förväntningar på sig. Men Eldkvarn har lyckats göra en riktigt bra skiva, kanske en av de bästa de har gjort. Var företsen på min fjärde Eldkvarn-konsert för några veckor sen och vilket drag det är i gubbarna! Helt otroligt att de fortfarande orkar! Ett tag var jag rädd att någon av dem skulle få en hjärtinfarkt eller nåt, men de orkade igenom hela konserten! Dock stannade de kvar på scenen efter sista låten istället för att gå ut och sen komma in igen för extranummer. Plura förklarade att om de väl hade orkat gå ner för trapporna skulle de nog inte orka gå upp igen! Hahah :D Måste bara berätta att precis innan konserten började, när vi var påväg till Folkan (där de skulle spela) gick jag, pappa och syrran över vägen och hamnade bakom fem gubbar som kom lunkandes. När jag såg dem tänkte jag "vänta lite nu, jag känner igen dem där.. den där hästsvansen..." "Aaaa det är Plura! Det är Eldkvarn som går framför oss!!!" Viskade jag högt till pappa och syrran. Så himla häftigt! Så följde efter dem tills de gick in bakvägen till Folkan. Och medan vi traskade efter dem där i mörkret låtsades jag att vi var de som skulle köra bakom! Hahaha jag är så löjlig! Men tyckte verkligen att det var jättecoolt! Och som sagt: konserten var helt magisk! Vilken inlevelse!

Vart tog hösten vägen föresten? Tycker det kändes som att det var augusti för inte så länge sen och nu är det redan mitten av november! Om mindre än två månader är jag sjuksköterska! Aaaa! Det är helt galet! Men det ska bli så kul! Längtar verkligen tills jag får börja jobba! Men först ska C-uppsatsen in! Vi har kommit riktigt långt! Så nu är det egentligen bara diskussionen kvar. Och lite småförändringar i resten av arbetet, men ändå! Känner mig stolt och nöjd över vårt arbete, känns som att det blir riktigt bra (med risk för att låta skrytig)! Det är egentligen inte konstigt att det känns som att tiden går fort när man har fullt upp hela tiden. Idag är väl egentligen första dagen på väldigt länge som jag är "ledig". Och denna "lediga" dag är välbehövlig! Är så hilma trött! Men jag är glad ändå, är verkligen glad över mitt liv, har så mycket bra saker och underbara personer i mitt liv. Är så sjukt tacksam över min familj och mina vänner, de är de finaste som finns! <3 Har kommit fram till att utan dem och utan musiken hade livet varit ganska meningslöst. Men trots dem känns det lite ensamt ibland. Antar att jag längtar efter kärleken... Men man vet väl aldrig när den dyker upp! Snart kanske det är min tur!

Nu ska jag gå och skriva brev till några av mina sötnosar!

Ha det fint och njut av sista tiden av höst för i år innan vintern kommer! :)

kram loui <3

Idag, eller ska jag kanske säga ikväll, trotsade jag en av mina största rädslor. Eller egentligen två av dem. Jag är nämligen väldigt mörkrädd och jag är rädd för skogen. Egentligen är det väl inte skogen i sig som är skrämmande utan allt vad den gömmer i sig (typ massa läskiga djur). Hur som helst så följde jag med min syster ut på en promenad som går genom skogen (eftersom jag nästan bor i skogen) på kvällen när det hade blivit helt kolsvart. Med hjärtat i halsgroppen och en och annan tår rinnandes ner för kinden promenerade vi bort ifrån gatlyktornas trygga sken in i den svarta väggen som stod framför oss. Så gick vi på den mörka vägen med våra två små ficklampor. Jag höll min syster krampaktigt i armen och vände mig om så fort jag hörde något prassla i skogen bredvid oss. När jag kände att jag snart skulle börja storgråta frågade jag min syster om vi kunde sjunga lite och vi började sjunga lite julsånger. Att försöka hitta rätt stämma gjorde att fokuset på min rädsla överfördes lite grann på sången vilket gjorde att det hela kändes lite lite bättre. Men ska kanske erkänna att jag fick samma känsla som när jag tittar på Titanic när båten håller på att sjunka och de söta små gubbarna står och spelar tillsammans tills de dör. Löjligt, ja vet! Men sina rädslor och känslor kan vara svåra att styra! När vi äntligen kommit hem från denna skräckpromenad kände jag mig välsdigt stolt och modig. Inte för att det här kanske klassas som mod. Det är inte direkt som att jag gjorde något heroiskt (heter det så när man gör en hjälteinsats?). Men kanske mod kan vara personligt också? Kanske är mod att våga möta det man är rädd för?

Ne, nog pratat om det! Nu ska jag se på Barca! :)

Ha det fint!

kramar loui <3