21
Augusti börjar lida mot sitt slut och hösten närmar sig. Eller egentligen känns det som att den redan är här, den har varit här nästan hela augusti om man tänker tillbaka på denna regniga grå månaden. I onsdags fyllde jag år, nu är jag halvvägs till 42. Känns lite jobbigt måste jag erkänna. Egentligen är jag väl för ung för att behöva grubbla över min ålder men när vänner i min ålder börjar gifta sig och skaffa barn börjar man bli lite smått åldersnojig då jag själv inte ens är i närheten av ett förhållande. När jag var yngre, ungefär hälften så gammal som jag är nu hade jag gjort upp en plan för mig själv om hur mitt liv skulle se ut. Det blev inte riktigt som jag hade planerat om man säger så. Men jag har kommit fram till att det inte gör något. Visst önskar jag att jag hade några av de sakerna jag önskade mig då, men samtidigt är jag väldigt glad över de saker som jag har nu. Om jag hade fått allt jag önskade mig hade jag gått miste om många saker som jag är väldigt lycklig över att jag har idag. Livet blir inte alltid som man har tänkt sig.
Jag tror att alla människor följer en väg genom livet. Min väg korsar många andras vägar. Vissa väljer man att slå följe med en bit för att sedan skiljas åt, andra går man bara förbi, men några personer kommer du gå samma väg som ända tills vägen tar slut. Ibland kanske vi väljer att ta av på varsin stig för att sedan sluta upp på samma väg sen igen. Vägen är naturligtvis inte alltid rak och problemfri; ibland kommer det en brant uppförsbacke som du ramlar nerför strax innan du kommit upp till toppen, men tro mig - förr eller senare kommer du stå på toppen av backen som känns som ett högt berg och då kommer du känna dig starkare än du någonsin gjort tidigare. Ibland måste du ta dig igenom en snarig stig med buskar som river hål på dig, men såren kommer att läka även fast ärren kommer att finnas kvar för resten av ditt liv. Ibland kommer du ramla ner, eller kanske bli knuffad ner, i ett dike som du känner att du inte klarar av att ta dig upp ur. Du blir ur balans och känner dig helt förkrossad då du tror att du inte kommer kunna ta dig upp på den "rätta" vägen igen. Men när du sitter där i diket så ser du plötsligt en stig som leder någonstans. Du vet inte vart den går men du bestämmer dig ändå för att följa den. Stigen visar sig sedan leda dig till en annan väg, kanske till och med bättre en den du trillat av, och och plötsligt förstår du att det var det bästa som kunde hända dig att du ramlade ner i det där diket.
Det jag vill få fram med det här är att jag tror det finns en mening med allt som händer. Visst livet kanske inte blir som du har tänkt dig, men du får något annat istället - något som faktiskt kan visa sig vara väldigt bra. Jag tror att ur allt ont kommer något gott. Det kan vara svårt att se när man väl sitter där i diket, men när man får syn på den där stigen så inser man att det kanske inte var så farligt ändå att ramla ner. Man brukar ju säga att man lär sig av sina misstag, och på samma sätt tror jag att man kan lära sig och bli en starkare person genom att ta felsteg i livet. Genom att gå igenom jobbiga saker kan du bli starkare som människa. Så visst jag har inte allt vad jag trodde jag skulle ha när jag fyllde 21, men jag har många andra saker som jag uppskattar. Min höst kommer inte bli som jag trodde att den skulle bli för ett halvår sen, men jag har en känsla av att det kommer bli bra ändå.
Ha de fint mina vänner och Carpe Diem!
kram loui <3
Jag tror att alla människor följer en väg genom livet. Min väg korsar många andras vägar. Vissa väljer man att slå följe med en bit för att sedan skiljas åt, andra går man bara förbi, men några personer kommer du gå samma väg som ända tills vägen tar slut. Ibland kanske vi väljer att ta av på varsin stig för att sedan sluta upp på samma väg sen igen. Vägen är naturligtvis inte alltid rak och problemfri; ibland kommer det en brant uppförsbacke som du ramlar nerför strax innan du kommit upp till toppen, men tro mig - förr eller senare kommer du stå på toppen av backen som känns som ett högt berg och då kommer du känna dig starkare än du någonsin gjort tidigare. Ibland måste du ta dig igenom en snarig stig med buskar som river hål på dig, men såren kommer att läka även fast ärren kommer att finnas kvar för resten av ditt liv. Ibland kommer du ramla ner, eller kanske bli knuffad ner, i ett dike som du känner att du inte klarar av att ta dig upp ur. Du blir ur balans och känner dig helt förkrossad då du tror att du inte kommer kunna ta dig upp på den "rätta" vägen igen. Men när du sitter där i diket så ser du plötsligt en stig som leder någonstans. Du vet inte vart den går men du bestämmer dig ändå för att följa den. Stigen visar sig sedan leda dig till en annan väg, kanske till och med bättre en den du trillat av, och och plötsligt förstår du att det var det bästa som kunde hända dig att du ramlade ner i det där diket.
Det jag vill få fram med det här är att jag tror det finns en mening med allt som händer. Visst livet kanske inte blir som du har tänkt dig, men du får något annat istället - något som faktiskt kan visa sig vara väldigt bra. Jag tror att ur allt ont kommer något gott. Det kan vara svårt att se när man väl sitter där i diket, men när man får syn på den där stigen så inser man att det kanske inte var så farligt ändå att ramla ner. Man brukar ju säga att man lär sig av sina misstag, och på samma sätt tror jag att man kan lära sig och bli en starkare person genom att ta felsteg i livet. Genom att gå igenom jobbiga saker kan du bli starkare som människa. Så visst jag har inte allt vad jag trodde jag skulle ha när jag fyllde 21, men jag har många andra saker som jag uppskattar. Min höst kommer inte bli som jag trodde att den skulle bli för ett halvår sen, men jag har en känsla av att det kommer bli bra ändå.
Ha de fint mina vänner och Carpe Diem!
kram loui <3
