Nyårskrönikan
Hallå!
2014 är slut och 2015 har precis börjat. Året som gått har varit både roligt och ledsamt. I början av året var jag min syster och C i Göteborg och kollade på Backstreet Boys på Scandinavium. En konsert som fick oss att känna oss som tolv igen. Vi stod där (läs: satt) och skrek och sjöng med i varje refräng med resten av alla tjejer som likt oss var där på ett nostalgibesök. Vi hade först tänkt gå ut på krogen efteråt men när konserten väl var över var vi alla tre redan ganska trötta så vi gick tillbaka till Gothia Towers till vårt hotellrum och drömde om Nick Carter istället. Dagen därpå var det shopping som gällde!
I mars fick jag och två tjejer på jobbet, som jag knappt kände då, ett infall att vi ville åka till Rom. Så då gjorde vi det. Dagarna innan vi åkte hade jag lite smått panik eftersom jag insåg att ”jag känner ju inte de här människorna”. Vi hade jobbat några pass ihop men hade väl inte direkt umgåtts något utanför jobbet. Men det visade sig att de var två helt underbara personer. De känns mer som riktiga systrar än som två ”systrar” på jobbet. Vem hade trott att jag skulle träffa min tvillingsyster och lillasyster i Rom? Resan blev helt fantastisk!
I juni tog min minsta lillebror studenten. Jag tror det var i den stunden jag började förstå hur stora vi alla har börjat bli; när minstingen går ur gymnasiet. Kände mig så stolt över honom. Egentligen kände jag mig väldigt stolt över oss alla syskon; vi har tagit studenten allihop, jobbar med något vi tycker om och vi står varandra rätt nära hela familjen. Mamma och pappa har gjort ett rätt bra jobb måste jag ändå få säga.
Sommaren var solig och fin. Semestern blev inte heller som jag hade tänkt mig men den blev rätt bra ändå. Jag och min syster skulle ha åkt på roadtrip uppåt i landet men E skadade sitt knä och då de flesta av våra aktiviteter tyckes innehålla promenader och campingliv bestämde vi oss för att skjuta på resan och åka på spa istället. Det var en härlig helg. Dessvärre fick jag huvudvärk första dagen efter att jag suttit i en pool med massagestrålar som troligtvis stålade rakt på en av spänningarna i nacken och utlöste det hela. Det ledde hur som helst till att jag hade huvudvärk i tre veckor. Den släppte först när jag började gå på massage en gång i veckan. Eller jag kanske ska kalla det för självvald tortyr istället, för det var så det kändes. Jag skulle kunna föreställa mig att det känns ungefär likadant att få knivar i ryggen.
I augusti fyllde jag 25. En dag jag fruktat då jag tycker att livet har gått för fort och ju äldre jag blir desto fortare tycks dagarna gå. Jag har kommit en bra bit med vad jag vill ha ut med livet – har till exempel en bra utbildning, ett jobb jag tycker om, en lägenhet, bra vänner – men jag saknar fortfarande någon att dela mitt liv med. Och jag har fortfarande inga barn. Något jag hade trott jag skulle ha redan vid 22–23-års ålder. Men när dagen väl kom var det inte så farligt som jag hade trott; jag menar det är fotfarande jobbigt att jag är 25 år och singel men själva dagen var bara en dag som alla andra.
I november dog min morfar. Det var en jobbig tid för oss alla, speciellt mamma såklart. Även om jag möter död och sjukdom varje dag i mitt jobb så blir det helt annorlunda när det är någon anhörig till mig själv. Kan väl säga att jag fått nya perspektiv på saker och ting. När någon dör på jobbet så är det klart att det är jobbigt och ledsamt också, en del patienter har man träffat under många år och byggt upp en relation till, men det blir aldrig samma som när någon i ens egen släkt dör. Det är man inte lika förberedd på.
December gick alldeles för fort. Jobb i kombination med en förkylning som aldrig tycktes gå över gjorde att jag inte alls var klar med allt jag skulle när julafton väl kom. Som tur är bli det ju jul ändå!
Så för att summera året som gått får jag nog ändå säga att det har varit ett bra år. Jag har umgåtts mycket med nära och kära och under våren vågade jag mig till och med ur min egen trygghetszon och gå på dater med killar jag träffat på en nätdatingsite. Det har varit ett tufft år på jobbet men chefen och kollegorna väger upp det hela då vi har så himla roligt tillsammans. Vi tar oss igenom de tuffa tiderna med tårar i ögonen och ett leende på läpparna.
Med detta sagt önskar jag er ett Gott nytt år och hopps att nästa år blir lika bra eller snäppet bättre än förra!
Kram loui <3
