kunglouiomlivet

Igår var jag och lyssnade när Paolo Nutini hade konsert. Det var en helt underbar, fantastisk spelning! Verkligen helt underbar! Detta trotts att jag lyckats dra på mig en rejäl förkylning lagom i tid för att konserten skulle börja. Men när han kom in där på scenen och började spela så var det som om allt dåligt som har vart det här året bara försvann, det var som bortblåst. En underbar känsla måste jag säga. En känsla som höll i sig hela tiden ända tills konserten var slut och det var dags att åka hem, då kände jag att värktabletten hade släppt och inte nog med förkylningen så hade jag åkt på en öroninflammation också! Men jag är så glad att jag gick på den konserten. Helt fantastisk var den. Hur som helst så när Paolo sjöng låten New shoes fick jag plötsligt en tanke - kanske att det är dags att köpa ett par nya skor! I put some new shoes on and suddenly everything is right... Det har ju hänt förut att jag har köpt skor och att allt helt plötsligt stämmer. Jag säger inte att det kommer fungera denna gången, men det är ju värt ett försök i alla fall....

// loui

I den senaste tidens otur har jag börjat fundera mycket på vart jag är på väg och vad jag vill få ut med mitt liv? Jag tror att vad jag frågar mig själv är vad som är meningen med livet. Eller meningen med mitt liv? Jag tror att det finns en mening med allt som händer men den senaste tiden har jag funderat mycket på vad det är för mening bakom vissa saker som händer, för jag förstår verkligen inte. Det är som att mitt liv har blivit en sån där film där man inte vet om man ska skratta eller gråta. Om man ser det utifrån sett så skulle nog många skratta åt det, men om man ser det inifrån skulle några förmodligen börja gråta. I alla fall skulle jag göra det. Eller jag gör det. Ibland. Men jag har kommit fram till att livet inte alltid kan vara helt perfekt. Det är okej att ha en dålig dag. Eller ett dåligt år. Det är okej att gråta. Det är okej att vara ledsen. Det är okej att bryta ihop. Det är mänskligt. Man kan inte bara gå runt och vara en supermänniska hela tiden, ingen orkar med det. Tror jag inte i alla fall. Det går att bryta ihop på många olika sätt, vissa vill visa upp det för hela världen medans andra hellre försöker hålla masken inför världen men bryter ihop när de är själva. Det är okej vilket som. Det viktiga är att man släpper ut det på något sätt, att man inte bara går och bär på det inom sig själv. Så vad är meningen? Vad vill jag få ut med mitt liv? Vart är jag egentligen på väg? Just nu har jag faktiskt ingen aning om vad svaret på de frågorna är. Jag känner mig vilsen. Men jag vet att det är okej, och jag vet att det kommer ordna sig. Det behövs bara lite tid.

// Loui