kunglouiomlivet

Livet är underbart! Ska väl egentligen passa mig för att säga så för det brukar vända då, men jag är verkligen lycklig :) För första gången på väldigt länge börjar känna mig som mig själv igen och jag har verkligen saknat mig (om man nu kan säga så..)! Jag blev godkänd på min slutpraktik och de hade ingenting att anmärka på. En av handledarna sa till och med att hon gärna skulle se mig som en framtida kollega :) Sen är C-uppsatsen inskickad till examinatorn! Äntligen! Som vi har kämpat! Men jag är väldigt nöjd över vad vi knåpat ihop! :) Och Heidi om du läser detta: TACK! Jag är tacksam för väldigt mycket: för det första för att du "tog hand" om mig när jag började i eran klass. När jag först började hade jag en stor klump i magen varje dag och varje kafferast var tårarna inte långt borta. Det betydde så enormt mycket för mig att någon pratade med mig, såg mig och gjorde mig till en del av klassen <3 Sen är jag tacksam för att jag fick skriva arbetet med dig! Har haft jättekul och jag är verkligen nöjd med resultatet av allt vårt slit! Jag är också tacksam för att du stått ut med mig under arbetets gång. Jag vet att jag har klagat på minsta lilla stavfel eller särskrivning och att jag har varit lite grinig, men tack för att du stått ut med mig i alla fall! Du är en fantastisk person och kommer bli en jättebra sjuksköterska!

---

I helgen fick jag äntligen träffa några av de personer jag tycker bäst om i hela världen :) Tror inte de vet om hur mycket de betyder för mig så tänkte att jag skulle berätta lite om dem. Vi kan börja med min lilla gullegris Elin. Vi lärde känna varandra på gymnasiet, läste franska tillsammans och sen umgicks jag en hel del med hennes klass. Utan henne hade jag nog inte stått ut med franskan. När jag började lära känna Elin tog det inte lång tid innan hon tog en plats i mitt hjärta. Nu är hon en av mina närmsta vänner. Med Elin kan jag vara mig själv, hon är jättego att krama och vi kan prata om allt från en försvunnen toalettknapp till svåra och jobbiga saker som jag för det mesta håller för mig själv. Tyvärr bor hon alldeles för långt ifrån mig :( Men om man ska försöka se något positivt med det så är det att det blir ännu roligare när vi väl ses! Hon är den som (för det mesta) står på min sida när pojkarna "mobbar mig" (på skämt! (Förtydligar så att det inte ska bli några missförstånd ;P)). Elin om du läser detta: Jag är så glad att du finns i mitt liv, du är som en extrasyster för mig och jag hoppas att vi kommer vara vänner för alltid <3

.

Sen har vi hennes fästman Simon :) Vi har kännt varandra väldigt länge. Tror det var i 7:an eller 8:an vi lärde känna varandra. Kommer inte riktigt ihåg om vi lärde känna varandra på KU (kyrkans ungdom) eller i skolan eller när vi konfirmerades, men det var länge sen i alla fall! Han gick också Elins klass på gymnasiet så vi fortsätte att umgås även där. Simon är en underbar vän; han han retas med mig, killar mig och "mobbar" mig för att jag bor i skogen (trots att jag inte gör det)! Men han kan också nästan alltid få mig att skratta och jag vet att jag kan räkna med honom när det verkligen gäller. Han var till exempel den som fick ta hand om mig när jag fick astmaanfall mitt ute i ingenstans när vi var på kanothajk med kyrkan :P Han är dessutom den som står på min sida gällande bilval (man ska ha VOLVO!!!).  Tyvärr bor han inte här i närheten heller, men om två år (!) flyttar de förhoppningsvis hit så jag kan få träffa dem lite oftare! Simon om du läser detta: Du är en av de få vänner jag har kvar sen högstadiet och du betyder jättemycket för mig. Jag hoppas att vi också kommer vara vänner för alltid!

.

Sen har vi lilla Hasse. Eller ja han är inte så liten, han når upp till strax ovanför mina axlar... när han står på knä (!). Han är en av mina längsta vänner (i dubbel bemärkelse - både lång och en vän jag haft länge). Jag tror att första gången vi träffades var när KU (kyrkans ungdom) och TG (tonårsgruppen) skulle ha någon gemensam grej i församlingshemmet. Sen gick vi på högstadiet tillsammans. Vi gick i samma mattegrupp och jag minns att jag störde mig lite på att han och Rickard kunde sitta och hålla på med massa annat på lektionerna (räkna också såklart) och ändå vara bättre på matte än mig var som flitigt satt och räknade igenom boken på lektionerna. Vi konfirmerades också ihop och även han gick i min "extraklass". Hasse är även han en helt underbar person. Även fast även han "mobbar" mig precis som sin "bror" (Simon). Han är en person som får alla i sin omgivning att må bra och jag blir alltid glad när jag pratar med honom eller träffar honom. Han är den av dessa tre som faktiskt bor i närheten, men vi träffas tyvärr inte så ofta ändå :( Hasse om du läser detta: Du är en helt fantastisk person och vän. Du betyder jättemycket för mig och jag hoppas att du alltid kommer finnas kvar i mitt liv.

.

Till sist har vi min kära syster förstås som är en helt fantastisk person. Hon är en av de smartaste personer jag någonsin träffat. Sen är hon så vacker och hon har den bästa humorn ( = lika dålig som min). Hon ritar som en kratta, men vi lyckades vinna Rita och gissa mot killarna ändå! :) Det är med Eve jag får de allra flesta av mina flummutbrott! Eve: jag älskar dig och du är den bästa systern någon kan ha <3 Tyvärr träffar jag ingen av dem (förutom min syster) så ofta som jag hade önskat. Måste även säga att jag är så tacksam över resten av min familj också. Jag har verkligen fått den bästa. <3 Jag älskar er alla så otroligt mycket. <3

.

Oj! Detta inlägget blev mer känslosamt och längre än vad jag hade tänkt, men insåg i helgen hur mycket de betyder för mig och att jag förmodligen inte har berättat det för dem... Hur som helst: ni är guld! <3

.

puss och kram loui <3