Spel

För snart två veckor sedan var jag och bowlade med mina kompisar. Tyvärr vad gäller spel kommer ofta en av mina dåliga sidor fram, kanske min allra sämsta sida. Jag är en sååå dålig förlorare. När det går dåligt för mig blir jag så arg och sur att jag blir irriterad på mig själv. Det borde inte handla om att vinna, det borde handla om att ha kul med dem som betyder något för mig. Så den senaste veckan har jag försökt fundera på vad det beror på att jag är en så dålig förlorare och var all den ilskan kommer ifrån. Jag har några olika teorier om vad det kan bero på:
Teori nummer 1: Jag vann ofta när jag var liten, genom att de vuxna lät mig vinna men också för att jag hade väldigt mycket tur när jag var liten (tyvärr har jag växt ifrån den turen!). Eftersom jag oftast vann lärde jag mig inte hur det känndes att förlora. Jag kan tillägga att det som för mig är värre än att förlora är om någon fuskar så att jag vinner. Jag tror att även detta beror på denna teori; att de vuxna lät mig vinna.
Teori nummer 2: När jag blir arg för att jag fölorar beror det egentligen inte på att någon annan vinner utan att jag förlorar. När jag förlorar känns det som jag har misslyckats och jag är, som jag berättat om i ett tidigare inlägg, rädd för att misslyckas. När jag misslyckas med något känns det som att folk tycker att jag är dålig och det räcker med en liten nedlåtande kommentar för att jag ska bli krossad. Jag vill inte vara dålig på något. Jag vill inte att någon annan ska tycka att jag är dålig på något. Jag känner mig svag när jag gör dåligt ifrån mig. Det enda jag inte förstår är varför jag bryr mig så mycket om vad andra tycker och tänker om mig? Jag trodde att jag inte brydde mig men tydligen så gör jag det ändå.
Något som dock är positivt är att jag har börjat bli en bättre förlorare! I takt med att min självkänsla har förbättrats har jag också börjat acceptera att jag inte behöver vara bäst (eller ens bra) på allt. Jag tror att det är viktigt att fokusera på och lägga energi på de sakerna som man faktiskt är bra på istället för att leta fel på sig själv. Så därför tänker jag avsluta detta inlägg med att berätta hur bra jag är! Jag kan ju börja med att berätta att om jag är en arg förlorare så är jag en dubbelt så glad vinnare! Vinner jag blir jag hur glad som helst och det bara bubblar inom mig! Sen är jag en bra vän, jag är bra på att lyssna och jag bryr mig verkligen om mina vänner och min familj. När de är glada ler jag med dem och när de är ledsna gråter jag med dem. Sen är jag bra på att pussla, jag tar fina kort, jag kan sy mina egna kläder och är jag på rätt humör kan jag sprida både glädje och kärlek!
Ta vara på varandra och glöm inte att älska dig själv! Du är perfekt precis som du är!
puss å kram loui <3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0