kunglouiomlivet

Ibland känner man sig väldigt ensam. Även fast man är i ett rum fullt av människor så känns det som att det inte finns någon omkring. Ibland känns ensam som något bra, positivt ord. Andra gånger känns det som motsatsen. Men jag antar att alla känner sig ensamma ibland, eller att alla någon gång har känt sig ensam i alla fall. Ibland känns det som att man är ensam för att man är fast i sin kropp och inte kan ta in något eller någon. Ibland känner man sig ensam för att man är rädd för att släppa in någon innanför muren som man har byggt upp. Om en person lyckas ta sig igenom muren kanske den rasar helt. Därför känns det bättre att vara ensam. Men ibland borde man nog egentligen släppa in någon. Då kan det vara lättare att ta sig ur ensamheten än om man ska klättra över sin mur. Om man inte vill vara ensam vill säga. Men vill någon det? Vill någon vara ensam? Helt ensam? Alltid? Kan man bli påtvingad ensamhet? Kan man vänja sig vid det? Ska man våga släppa in någon? Om man inte släpper in någon betyder det att man har valt att vara ensam? Vill man vara ensam?

/Loui