kunglouiomlivet

  "Kärleken finns inte på en angiven plats, utan överallt samtidigt."

Dessa ord är några som jag tycker stämmer bra överens med verkligheten. Jag minns tyvärr inte vem det är som har sagt detta, men jag tycker att det är väldigt kloka ord och något som är viktigt att tänka på när man tappat tron på kärleken.

Kärleken är ett ämne som, enligt mig i alla fall, alltid har varit aktuellt och alltid kommer vara det. Hur hade världen sett ut utan kärlek? Hade det funnits något liv på jorden om kärleken inte existerade, eller hade man lärt sig att leva med hatet och avskyn? Hade det kunnat bli så att kärleken försvann? Jag tror inte att man skulle kunna bli av med kärleken, inte för att jag tror att någon vill det, men om man nu hade velat det så tror jag inte att det hade fungerat. Människor älskar för mycket för att kärleken skulle kunna försvinna och människors längtan efter att vara älskade är för stor. Och jag tror dessutom inte att det finns någon som skulle vilja leva utan kärlek. Även om man förlorat många som man älskar och även om det känns som livet bara går emot en och  man tror att det inte finns någon kärlek, så finns kärleken överallt även om vi inte tänker på det, och vi längtar efter den även om vi tror att vi klarar oss bättre utan. 

Finns det något bättre än kärlek? Om ni hade frågat mig så hade svaret blivit "nej, kärleken är det bästa som finns". Kärleken är något så stort. Oändlig. När man säger kärlek så är det många som direkt tänker på kärleken mellan två förälskade personer, och visst det gör jag också. Det är väl det som är lättast att förknippa till kärleken. Men om man sedan tänker på det lite mer så är kärleken så mycket mer. Störst av allt är kärleken!

Enligt mig är kärlek när människor älskar varandra; när man älskar sin pojkvän/flickvän, sina föräldrar, syskon, släktingar, vänner, husdjur och så vidare. Kärlek är när man älskar varandra, men också olika saker vi gör: när du hjälper någon du tycker om, en sång du sjunger, en teckning du målar, ett leende, att hälsa på folk du känner igen, att hålla upp dörren för personen som kommer bakom dig, att hjälpa någon att plocka upp sina saker som de tappat på golvet, att säga något snällt till någon. Allt det du gör med inställningen att glädja någon och lysa upp någons dag är kärlek för mig. Hat föder hat, kärlek föder kärlek, så varför inte sprida kärlek och glädje istället för hat?

Vänskapen är något av det vackraste och bästa en människa kan få. Grunden för en hållbar sann vänskap är kärlek. Det kan vara lätt att ta vänskapen förgivet, ens vänner kommer alltid att finnas där för dig i vått och torrt. Men det skadar ju aldrig att säga till dem hur mycket de betyder, även om de vet att du tycker om dem så betyder det jättemycket att få höra det. Jag skulle inte kunna föreställa mig ett liv utan mina underbara vänner. Jag tror att det till stor del är ens vänner som formar vem man blir. Man "tar" en liten bit av varje person och formar en egen personlighet. Jag läste i en citatbok en gång "säg mig vilka du umgås med så ska jag säga dig vem du är" och jag tror att det ligger något i det, kanske inte helt men delvis.

Som jag skrev i början så finns kärleken inte på en angiven plats, utan överallt samtidigt. Även om man inte alltid märker det så finns den där. Ta bara som exempel alla böcker, filmer, låtar: nästan alla (det finna naturligtvis undantag) har något med kärlek att göra. Även om det är en läskig thriller du ser på, så finns det nästan alltid ett kärlekspar eller en nära vänskaps relation med i filmen. Och om du lyssnar på radion en dag, har du någon gång funderat på hur många låtar som spelas som handlar om kärlek?

Det finns så mycket att säga om kärleken, jag skulle kunna fortsätta skriva i en evighet, men då hade jag fått skrivkramp (om man nu kan få det när man sitter och skriver vid en dator?). Så jag tänkte avsluta nu med en liten text om kärleken hämtad ur Bibeln, det är ur första korinthierbrevet 13:4-7.

                 Kärleken är tålmodig och god.

                 Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst.

                 Den är inte utmanande, inte självisk,

                 den brusar inte upp, den vill ingen något ont.

                 Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen.

                 Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.              

Om någon av mina kära vänner läser min blogg så vill jag bara säga att jag älskar er alla! Mitt liv hade varit tomt utan er! <3 Puss och kram från Caroline.