Förälskelsens baksida?
Den senaste tiden har jag funderat mycket på kärleken. Hur fina alla par ser ut när de går hand i hand på stan, hur glada och lyckliga de ser ut. Hur det knappt går att få kontakt med dem eftersom de är upptagna med att tänka på sin älskade. Jag har alltid bara haft en fin bild av vad kärleken är. Jag har alrdrig tänkt på de negativa sakerna med att vara förälskad. Förutom obevarad kärlek då, men det är inte den sortens kärlek jag pratar om nu. Jag pratar om baksidan av den där vackra besvarade kärleken. Jag tror att något negativt med att vara förälskad (och när jag säger förälskad så menar jag precis i början när man precis har blivit ett par och de närmsta månaderna efter det) kan vara då man glömmer bort sina vänner för att man bara vill vara med sin älskade. Eller inte glömmer bort, jag antar att det inte är medvetet, men att man är så upptagen av att tänka och vara med sin kärlek att man helt enkelt missar att man kanske borde lägga lite tid på sina vänner också. Jag har aldrig varit kär så för mig är det svårt att förstå hur något, eller någon, skulle kunna trollbinda en så mycket att man glömmer av det som tidigare kanske var något av det viktigaste i ens liv. Jag undrar om det är därför jag är rädd för att bli kär? För att jag inte vill "glömma av" mina vänner. Men när det väl är dags för mig hoppas jag verkligen att jag kommer ihåg vilka som är viktiga i mitt liv och ger dem lite tid också. I slutändan är det ju vännerna som finns kvar om kärleken inte skulle hålla lika länge som man hade hoppats på.
Ha det fint!
kram loui <3
