kunglouiomlivet

Jag måste säga att det här året har inte börjat bra för mig. Jag börjar undra när det ska vända. Jag menar det kan väl inte fortsätta vara ett dåligt ett helt år? Oturen måste väl också ta slut någon gång? Igår hade jag ännu en dålig dag. Allt var naturligtvis inte dåligt, men det är ju som med det mesta här i livet att det är de såliga sakerna man hänger upp sig på medans man lägger mindre vikt vid det som var bra.

Dagen började med att jag vaknade klockan 5 av väckarklockan som ringde. Det var dags att gå upp. Jag sov över hos min moster eftersom jag jobbat sent och sedan skulle börja tidigt på min praktik. Min moster gick upp och jag låg och snoozade i en kvart till. Vi åt frukost och sedan gick jag iväg till bussen. Dagen började väl hyfsat bra på praktiken, men ganska snart började den gå emot mig. När vi hade utfört alla morgonsysslor och rondat en patient med dennes läkare skulle vi äta frukost innan nästa rond skulle börja. Bra tänkte jag eftersom jag var grymt hungrig då jag har svårt att äta precis när jag gått upp. Så jag började smöra mina mackor och eftersom att det var fler personer i kö efter mig tänkte jag att jag skulle skynda mig, men det slutar med att jag tappar i smörkniven i smörbyttan så att den blir helt smörig så jag måste torka av den och det tog längre tid än om jag bara hade struntat i att stressa. Så när jag klabbat klart med smörkniven och hällt upp mitt te så kommer en sköterska och säger att det är våran tur att ronda. Underbart! Not.. Så jag fick helt enkelt lämna min frukost för att gå och ronda. När vi var klara hade teet naturligtvis kallnat.

Efter frukosten skulle jag gå och dra ur en PVK och sedan sätta en ny. Så jag börjar med att dra ur den gamla och börjar sedan leta efter ett fint kärl att sätta den nya i. Jag hittar några tänkbara kärl och hämtar min handledare för att fråga vilket som var bäst. När vi valt ut ett kärl är det dags att sticka. Tro det eller ej men denna dag misslyckades jag för första gången med att sätta en PVK. Två gånger. Måste erkänna att det känns väldigt tungt, ett stort misslyckande. Även fast jag vet att alla missar någon gång så är det inte kul när det händer en själv. Eller mig i alla fall. Första kärlet rullade iväg och det andra var så tunnt att det sprack när jag skulle spola igenom med natriumklorid. Surt. Jag hatar att misslyckas!

Efter denna incident förtsätter dagen ganska lugnt utan att det hände något speciellt. Jag hade dock väldigt ont i magen. Så vid klockan halv tre var vi klara med allt vi skulle göra och min handledare skulle på möte så hon sa att jag kunde gå hem. Väldigt bra tänkte jag för då kunde jag köpa nytt busskort innan jag skulle träffa en gammal klasskompis som skulle intervjua mig för ett skolarbete. Så jag skulle bara skriva lite reflektioner om dagen i min mapp innan jag gick hem. Så jag går för att hämta mappen, men den är borta! Big surprise! Not... Så jag går för att leta efter den då jag kommer på att jag sett våran lärare smyga omkring i korridoren. Aha tänkte jag, hon har den säkert och kollar i. Så jag går för att leta efter henne bara för att kolla av så att hon inte ville prata med mig. Men jag hittade inte henne så jag tänkte att jag går hem istället. Så jag går för att säga hejdå till en kompis som också har praktik på samma ställe som jag. Jag frågade henne om hon visste vart vår lärare brukar sitta och hon trodde att hon visste så vi gick och kollade och ja, där satt hon med våra mappar och lusläste allt som vi skrivit i dem. När vi kommer in i rummet säger hon "å va bra att ni kom nu! Jag tänkte att vi skulle ha reflektion nu!" Woho! Det var precis vad jag ville ha! Not... Så det var bara till att klistra på ett fejkat leende och säga "va bra att vi har det nu igen! Jag och en annan student hade det ju för en hel vecka sen!" Ungefär.. Inte alltför glada gick vi och hämtade varsin kopp kaffe och gick sedan för att ha reflektion. Kul..

För att hinna iväg till min gamla klasskompis fick jag gå lite tidigare från reklektionen. Så jag sprang iväg för att hinna med bussen eftersom att det hade börjat regna. Jag antar att ni inte kan räkna ut att jag missade bussen nu. Det gjorde jag i alla fall. Jag kom utspringandes från sjukhuset och såg bussen åka iväg rakt framför näsan på mig. Så det var bara till att vänta på att nästa buss skulle komma. Jag ställde mig i busskuren för att slippa stå ute i regnet, tyvärr hjälpte det inte så mycket då det började blåsa. Jag blev lika blöt som om jag hade stått utanför busskuren. Efter att jag stått ute i regnet en stund så kommer bussen äntligen. Så jag åkte bort till Högskolan för att träffa min kompis. Intervjun gick väl ganska bra, tyvärr drog det ut på tiden så jag missade min sista buss hem. Som tur är har jag en väldigt snäll pappa som sa att kunde komma och hämta mig i Dalsjöfors om jag tog en buss dit. Men först var jag naturligtvis tvungen att ta mig ur skolan och vad tror ni hände när jag skulle gå ut genom några dörrar inne i skolan? Larmet går trots att jag tryckt på en knapp som skulle stänga av det. Panik! Vad skulle jag göra för att stänga av det?! Som tur var kom det en snäll tjej som tryckte in en kod oich släppte ut mig. Jag tackade och stack iväg snabbt så att inte jag skulle lyckas utlösa något mer larm bara genom att vara närvarande.

Dags att kliva ut i regnet igen. Jag tänkte ta ut pengar och köpa ett busskort nu när jag hade mer tid över innan bussen skulle gå så jag ställer mig i kö efter en snubbe som står där och ska börja ta ut pengar, men det kommer en tant och ställer sig före mig och låtsas som om hon inte sett mig. Jaha tänker jag, gå du före så står jag väl kvar här i spöregnet... Plötsligt så vände sig gubben som står och tar ut pengar om och pekar på mig och vinkar på mig att jag ska komma fram, skumt. Så tar han fram sitt bankomatkort och frågar hur han ska sätta in det i automaten. Först trodde jag att han drev med mig för det såg ut som att han var över 40 så han borde ha använt det innan. Jag vänder på kortet och säger hur han ska göra, men han verkade inte förstå ändå så tanten som gått före mig går fram tar hans kort och stoppar in det i automaten. Snubben börjar knappa in sin kod men den funkade inte så han vänder sig om till oss och börjar fråga oss vad koden är. Men hur skulle vi kunna veta det? Så tanten sa till honom att han skulle tänka på att han bara hade tre chanser på sig för sen tar automaten kortet. Jajaja säger snubben och vänder sig om igen och fotrsätter stå och svära över kortet. Jag vet inte men det kändes som att han var påverkad av något, lite läskigt så jag valde att gå därifrån.

Promenerandes i regnet börjar jag fundera på vart alla drömprinsar har tagit vägen? Då till exempel, när jag gick där i regnet, hade jag behövt min drömprins som skulle komma ridande på en vit häst sjungandes på en vacker sång som han skrivit till mig och räddat mig ur ovädret.... Eller nej föresten jag gillar inte hästen så skippa den biten, men han kunde väl i alla fall komma och ge ett paraply till mig? Är det för mycket begärt? Snövit och askungen kan ju skratta sig lyckliga. Jag gick istället ensam i regnet, frysandes, hungrandes med en huvudvärk som började smyga sig fram. Livet är underbart! Eller? När bussen äntligen kom gick jag och satte mig långt bak så att det absolut inte skulle kunna regna in på mig om dörrarna öppnades. Äntligen skulle jag få komma hem och äta och sova! Men tror ni att det skulle gå utan att något hände på vägen? Hehe NEJ! När vi stannar vid andra busshållplatsen så hoppar typ 20 ja vad ska man kalla dem? Äventyrare? Det var hur som helst 20 ungdomar med stora ryggsäckar och liggunderlag och stormkök. Så först tar det en stund innan alla kommit på bussen, sen försöker de få ordning på sina ryggsäckar, sen äntligen åker vi. Och bara en liten stund senare får vi stanna eftersom att ryggsäckarna börjar åka ner från hyllorna och ungdomarna börjar typ skrika. Busschauffören verkade ganska irriterad. Jag undrar varför? Så de får lägga sina ryggsäckar i utrymmet under bussen. Sen kan vi äääntligen börja åka hemåt! Jag trodde ett tag att jag aldrig skulle komma hem när de gick på bussen.

När jag satt i bilen på väg hem hade jag Daniel Powters låt "Bad day" i huvudet.. jag undrar just varför... :P
Ha de fint!
kram loui <3